if you love me like i'm glass, maybe i will break as such

Det är torsdag morgon och andra morgonen i rad som jag vaknar utsövd innan klockan 08.00. Det känns supermärkligt att vakna tidigt och vara nöjd med att vara vaken. Att glatt gå upp efter en kvarts catch up i twitterflödet. Att marschera iväg till det gudsförgätna gemensamhetsköket jag kallar delvis mitt. Det! Det känns jättekonstigt och samtidigt väldigt härlig, förstås.
Idag ska jag öppna i butiken där jag jobbar, vilket innebär att jag slutar vid 15.00 i eftermiddag. Och då ska jag gå hem och... Tvätta! Yes! Så kul! Sen försöka laga mat med alla ingredienser jag inte har i min kyl/mitt skafferi/min frys pga extrem pankhet!



Men! Jag ska inte klaga. Solen skiner ännu en dag, Deportees senaste singel är underbar, ikväll är sista kvällen jag behöver sova ensam på väldigt länge, mitt nyinköpta kaffe är helt okej (men när ska jag lära mig att inget går upp mot Zoegas 'Intenzo' och således sluta experimentera vid kaffehyllan?) och mina skavsår har läkt ihop ganska bra, vilket innebär att jag kan promenixa till jobbet. Vilket i sin tur kräver att jag sminkar mig ungefär nu. För snart måste jag traska ner mot Västra Skogens centrum, och sen Pampas Marina, och sen över till Kungsholms strand, och sen upp till Västermalmsgallerian och mysigaste jobbet mitt. På återseende!



18.08.2015

Hallå! Det här är vad jag har gjort på senaste! I ett otroligt sommarmysigt, men pojkvänsfattigt, Stockholm!



I lördags var jag ledig, och tänkte att en promenad in till söder skulle sitta fint. På så vis hinner en nämligen lyssna på sommarprat, få lite sol på sin stackars, fortfarande vinterbleka, kropp OCH få ett enormt skavsår på vardera hälsena! Turligt nog framträdde inte skavsåren till fullo förrän jag redan befann mig vid Skanstull. Tråkigt nog så behövde jag fortfarande uträtta en massa ärenden och fick således halta runt och oja mig i ett gäng olika butiker och köer medan folk tittade konstigt på mig.



På lördagskvällen så fick jag dock plåstra om mina ömma hälar och bege mig hem till en födelsedagskompis, så då kändes det genast bättre. Kajsa fyllde 22 år, och av den anledningen vankades det kalas med mäktig chokladkaka och mysiga människor i Tantolunden. Efter ett par timmar där så begav jag mig till ännu en fest hos ett par andra mysiga kompisar (Linn och Filip). Jag hade en otroligt kul kväll, trots att jag råkade lyssna lite för mycket på Anthony and the Johnsons på väg hem till Västra Skogen på kvällen och med det råkade bryta ihop lite för mycket i ett gråtkalas på tunnelbanan. Men det var det värt. Älskar Anthony and the Johnsons.



På söndagen var jag helt fruktansvärt råbakis, så vi hoppar till måndagen istället. Det vill säga "igår" om ni läser detta nu på tisdagskvällen. Igår så mötte jag upp finaste Rebecka för att lösa lite korsord, sola lite samt snacka lite festivaltokerier nere i Pampas Marina (mitt roligaste namn att säga just nu. Pampas Marina). Efter det, och efter några timmar på jobbet, så åkte jag hem till Malin på Lidingö och blev bjuden på middag och allmänt mys!
Så, summering:
Mitt liv är så fint! Blir alldeles rörd över alla fina kompisarna mina! Och snart kommer Sebastian ner till storstan igen! Då ska jag äntligen få hångla! Och pussa honom i nacken när han sover och få jättegod middag serverad när jag kommer hem från jobbet och servera honom morgonkaffe i sängen och åh. Gud, vad jag saknar honom. Världens finaste kille.



allt som nu är gammalt var nytt ett tag, även vi som är så unga ska dö en dag

Idag saknar jag Östersund. Idag saknar jag mysiga kompisar, solande hundar, tjuriga katter och att kramas i en av de få rulltrapporna som finns i stan.
Idag saknar jag mina underbara småsyskon, mammas megamiddagshopkok, farfars falsettskratt och att kolla på MTV-program med Emelie.
Idag saknar jag sällskap och idag saknar jag Jämtland.



Men! Idag kommer också min pappa hit för att dricka kaffe och inspektera bostaden jag bott i i snart ett halvår. Idag städar jag varenda vrå av mitt lilla studentrum för att min far ska slippa kliva i stora hårdrösar på golvet orsakade av mig och min långhåriga pojkvän.
Idag ska jag plantera om min monstera med hjälp av min väldigt efterlängtade Rebecka. Idag ska jag koka linssoppa för första gången på säkert sju månader och idag ska jag försöka spela in överstämman till Kent-covern jag håller på med just nu.
Idag känns ändå Stockholm som staden jag vill vara i och stället jag borde vara på och stormen som ridit min själ den senaste veckan tycks ha försvunnit. Ty penicillin och kompiskramar kan lindra det mesta.



en liten (aslång och spännande) måndagslista:

Hej! Jag lever! Jag jobbar mycket och svettas mycket i mitt varma rum, men jag är vid liv i allra högsta grad.
De senaste dagarna så har jag funderat väldigt mycket på allt det jag inte vill skriva om. Vardagssexism och gynakuter. Svimningsanfall på jobbet och SDs tunnelbanereklam. Mammalängtan och pengabrist.
Men då tänkte jag såhär: vad vill jag skriva om? Kärlek och sex, förstås! Det bästa som finns! Detta utefter en högst lämplig lista jag hittade hos Sandra Beijer.



Q: Är du singel?
A: Nepp.

Q: Trivs du med det?
A: Japp! Har världens finaste kille, ju. Som det dessutom är prick fyra månader sen jag frågade chans på idag!

Q: Vad är viktigt i ett förhållande?
A: Att inte tjafsa om småsaker, att ha mycket kroppskontakt och att alltid ta hänsyn till den andras känslor.

Q: Vad är viktiga egenskaper hos en partner?
A: Jag värdesätter att inte skämmas över att visa ömhet offentligt, ett musikaliskt och kulinariskt intresse, att vi har kompatibel humor och en öppenhet kring tankar och känslor.

Q: Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn på armen?
A: Nä, det tror jag faktiskt inte. Mest på grund av att jag inte är så himla sugen på att ha några fler tatueringar än den jag har.



Q: Vem kysste du senast?
A: Sebastian.

Q: Är du kär?
A: Jag är oerhört jäkla kär.

Q: Den äldsta du hånglat med?
A: En cirka 75a, skulle jag tro.

Q: Den yngsta du hånglat med?
A: En 96a.

Q: Har du haft sex med någon du inte varit kär i?
A: Ja.

Q: Vad hade du gjort om du hade blivit gravid imorgon?
A: Jag hade blivit ytterst förvånad då jag har en spiral. Men om, då vet jag inte riktigt vad jag skulle göra. Det känns inte riktigt rimligt att skaffa en bebis just nu. Men om något år, gärna!



Q: Vad för sorts människor dras du till?
A: Avslappnade, långa och mysiga människor som ler mycket och har mycket spännande kuriosa på lager om allt mellan himmel och jord.

Q: Vill du gifta dig?
A: Ja!

Q: Har du haft ett one-night-stand?
A: Japp.

Q: Har du haft sex med fler än 4 personer?
A: Det har jag.

Q: Fler än tio då?
A: Jajjemen.

Q: Har du snott någon annans pojkvän?
A: Nej, det har jag inte.



Q: Har du sårat någon med flit?
A: Nej. Eller jo, egentligen. Jag var förvirrad och dum, men menade aldrig att det skulle hända. Jag skulle väl åtminstone vilja hävda att jag gick in med goda avsikter i ena fallet. Och att jag i andra fallet tyvärr inte hade några avsikter alls.

Q: Har du någonsin strulat med fler än 1 på en kväll?
A: Haha, åh! Strulat! Vilket ord! Men ja, det har jag gjort någon gång.

Q: Har du haft en trekant någon gång?
A: Ja.

Q: Konstigaste stället du haft sex på?
A: Den är lite knivig. Underslafen i en våningssäng i en sovsal på ett hostel? Ett herrduschrum på ett annat hostel? Ett köksgolv? Inte så konstiga ställen.

Q: Har du älskat någon på riktigt?
A: Ja. Såklart.

Q: Har du blivit dumpad?
A: Nej, turligt nog. Åtminstone inte på det traditionsenliga "vi är ihop och nu gör jag slut med dig"-viset.



Q: Är utsidan viktig?
A: Jag skulle ju ljuga om jag sa nej nu. Jag tycker absolut att det är viktigt att känna sig fysiskt attraherad av den en är tillsammans med, men psykisk attraktion väger ju såklart så mycket tyngre. Dock råkar ju han jag är kär i vara den vackraste människan jag någonsin sett, och det uppskattar jag ju att han är, förstås.

Q: Hade du kunnat vara ihop med någon som har ett rykte för att vara player?
A: Ja, absolut. Om det är något som ligger i bagaget och att denne enbart vill vara med mig hädanefter.

Q: Hade du kunnat vara ihop med någon som är tio år äldre?
A: Den är lite svår. Jag tror att jag skulle kunna det, så länge det känns som att vi ligger på samma våglängd livsmässigt bara, och att vi tycker om varandra. Mellan mig och Sebastian är det sex år, och det fungerar alldeles utmärkt.

Q: Skulle du kunna förlåta otrohet?
A: Jag vet inte riktigt. Jag skulle nog ha väldigt, väldigt svårt för det. Det beror ju förstås också på vad som hänt. Så länge det inte rör sig om äkta känslor, eller sex, så skulle jag nog kunna det. Kanske. Men det skulle göra ont.

Q: Har du blivit med barn någon gång?
A: Nej.

Q: Har du haft sex med någon kompis?
A: Ja.

Q: När blev du av med oskulden?
A: När jag var 16.

Q: Hur många seriösa förhållanden har du haft?
A: Ett! Mitt nuvarande!



Q: När kramade du någon senast?
A: I förmiddags när jag sa hejdå till Linnea.

Q: Har du svårt att bli kär?
A: Ja. Jag blir nog förälskad ganska så lätt när det är rätt person som är objekt för crushen, men djupa känslor uppstår inte så enkelt hos mig.

Q: När kysste du någon senast?
A: Förra söndagen när jag sa hejdå till Sebastian på tågperrongen i Östersund. </3

Q: Ångrar du det?
A: Haha, nej. Jag önskar dock att det inte var en hejdå-kyss utan en "nu åker vi tillsammans till Stockholm!"-kyss.

Q: Hur långt har ditt längsta förhållande varit?
A: Fyra månader idag. And still counting!

Q: Vad hette din första riktiga kärlek?
A: Sebastian, om en räknar besvarad kärlek. Annars Adam.

Q: Vet du någon som är kär i dig just nu?
A: Ja! Kul för mig!



den tjugonde juni:

Den tjugonde juni 2015 inleddes för min del på gräsmattan tillhörande ett torp i Optand. Klockan var någon minut över midnatt och midsommarkransarna hade sloknat för länge sedan. Luften var lite för kall för att kunna vara barbent, till de första jämtmyggornas förtret, men våra snapsstinna kroppar gjorde det mer än möjligt att vistas utomhus ändå. Till dessa kroppar räknas min egen, mina vänners och min pojkväns. Tillsammans stämde vi upp i en, enligt mina midsommaröron, felfri "Ja, må de leva!", och i armkrok stod födelsedagsbarnen framför oss. Till födelsedagsbarnen räknades min vän Caroline och min pojkvän Sebastian. Efter ett gäng skallande "Hurra!" så fortsatte vi med det vi gjorde innan konstaterandet "NU FYLLER NI ÅR!" hade ägt rum. Vi fortsatte alltså med att dricka öl, spela kubb, kramas och dansa larvigt i köket. Ett par timmar senare landade jag på huvudkudden i Sebastians lillasysters säng. Hon befann sig på Ammerön, och jag befann mig bredvid en av de bästa människor jag vet.



Den tjugonde juni 2015 så ringde mitt mobilalarm vid niotiden på morgonen. Mitt sju timmar yngre jag hade planerat att cykla iväg och införskaffa lyxig frukost och en skraplott eller två till tidigare nämnda födelsedagskille. Mitt dåvarande nutida jag insåg efter en snabb hälsokontroll att jag inte alls kunde cykla någonstans, vare sig jag ville det eller inte, utan att eventuellt svimma någonstans längs Allégatan. Jag bestämde mig istället för att sova en stund till, och istället slänga ihop en bemärkelsedagsvärdig frukost av det som fanns i köket.
Nästa gång vaknade jag av att Sebastian stapplade ut i vardagsrummet. Jag reste mig i panik och ville vråla "Men nej du ska ju sova och jag ska ju sjunga för dig och ge dig kaffe och din undermåliga present i sängen för du fyller ju år fattar du inte det?" men istället så tassade jag efter och lade mina armar om hans midja där han stod och febrilt försöka proppa ner resorbtabletter i en vattenflaska. Jag insåg att jag inte ens visste hur en gör när en ska koka kaffe, så födelsedagsfrukosten kändes väldigt avlägsen. Vi åt skittles och kollade på tv hela förmiddagen istället.



Den tjugonde juni 2015 så hoppade jag på eftermiddagen in i baksätet på Sebastians pappas bil och åkte över Frösöbron till ovan nämnda fars hus. Jag satte mig tillrätta i kökssoffan nedan fyra stora foton av en betydligt yngre pojkvän och serverades hembryggd öl medan grillen värmdes upp ute på gården. På radio spelades diverse hits med artister som låter allt för lika varandra och en hund vid namn Malte snurrade oroligt omkring i köket medan Sebastian lagade mat.
Efter en timme eller två satte jag mig tillrätta i gungsoffan utomhus istället. Konstant så låg mobilen bredvid mig. Inte för att jag på något vis var uttråkad, snarare tvärtom. Jag var helt orimligt uppspelt för att jag visste att jag förmodligen skulle bli faster om bara några timmar. Myggornas antal tycktes inte ha ökat nämnvärt sedan kvällen innan, trots att solen legat på i fler timmar i sträck de senaste två dagarna än vad den gjort på veckor i Östersund. Jag sippade på min öl och tryckte på mobilskärmen så fort den svartnade och diskuterade tokigt kattbeteende med Kjell och bläddrade i fotoalbum och beundrade Sebastian genom köksfönstret och kände mig helt och hållet till freds med min tillvaro.



Den tjugonde juni 2015 så åt jag abnorma mängder mat och skrattade tills tårarna rann tillsammans med en familj som jag precis fått bli en del utav. Och samma kväll så växte min egen familj med en medlem. I Lund föddes en drygt 4000 gram tung bebis runt 22-tiden. Mitt första syskonbarn. Silas. Han är det absolut vackraste jag sett.



Den tjugonde juni 2016 så kommer jag att fira en 27-årsdag och en ettårsdag. Två personer jag älskar delar födelsedag numera. Den tjugonde juni 2016 så kommer jag att behöva utropa ännu fler "Hurra!" än i år.
Jag är så fruktansvärt tacksam.
Tack Silas och tack Sebastian för att ni finns och för att ni fyller år och för att jag får vara en del av detta.



angående tid, hjärtsnörpsframkallande låttexter och sömn.

Jag var sexton år och lyssnade på Arcade Fire för att han sagt åt mig att göra det. Och för att jag gillade det jag hörde, såklart. Jag fastnade särskilt mycket för texten i "Crown of Love", i synnerhet textraderna "I carved your name across my eyelids. You pray for rain, I pray for blindness." Och som jag drömde om en framtid där han skulle sjunga resten av låten tätt intill mitt öra. "If you still want me, please forgive me." Jag hoppades på och längtade efter den där dagen när han äntligen skulle fatta mina händer och när han äntligen skulle fatta hur jävla illa han gjort mig, och hur ledsen han egentligen var över det. Jag längtade efter den stunden så mycket att den smög sig in i mina drömmar om nätterna. När jag sov så kastade han gruskorn på min fönsterruta. När jag sov så droppade tårar från hans skarpa käkben ner på asfalten under oss. När jag sov så såg jag bara honom. "I carved your name across my eyelids." Det är lite tragikomiskt såhär i efterhand hur väl texten stämde in.



Men kom någonsin den dagen? Dagen då han äntligen förstod, bad om ursäkt och fattade mina händer? Ja, det gjorde den faktiskt, men alldeles för sent för min del - och tur var väl det. Och jag tänkte att "Gud, vad tur det är att tiden faktiskt läker sår." Jag vet att det är ett vidrigt talesätt, särskilt när mottagaren av budskapet befinner sig i något slags hjärtesorg. Men, den gör ju det. Ibland tar det bara lite tid. Tre-fyra år, sådär. Ibland bara ett par veckor. Jag vet inte riktigt varför jag kom att tänka på just Arcade Fire och namntatueringar på insidan av ens ögonlock just idag. Kanske var det något jag drömde inatt? Det enda jag vet är att jag är så himla lycklig nu. Visst gråter jag ibland. Visst kluddar jag ner osäkerheter i anteckningsblocket bredvid sängen eller anteckningsappen i mobilen. Men jag är lycklig. Det namn som numera finns intatuerat över mina ögonlock ger mig inte panik, hetsgråtattacker eller en lust att sova dygnet runt för att få undslippa den verklighet där han inte vill ha mig. För i verkligheten vill den jag vill ha också ha mig.
Just nu vill jag mest sova för att jag är orimligt trött, eller för att det ligger en person bredvid mig med lena armar och strävt skägg som andas tungt och fridfullt. Det finns ingen anledning för mig att vilja undfly min vakna verklighet. Så, tack tiden.
Tack för att du makat dig framåt trots mina oräkneliga försök att hålla fast dig. Tack för att du tvingade mig att lämna min hemstad för att få nya perspektiv. Tack för att du fick mig att flytta tillbaka och få den där ursäkten och direkt förkasta den. Och tack för att du tog med mig på en konferensresa till Tallinn för åtta och en halv månad sedan. Tack, tiden.



young hearts needs the pressure to pound, so hold me close my baby

Hej internet. Hur är läget? Med mig är det bra till ungefär 90%. Den tiondelen som gör att det inte är helt hundra består, och existerar på grund, av min vänstra fotled som är lite illa tilltygad för tillfället. Natten till igår så föll jag handlöst i en stentrappa ner mot blå linjen på centralen. Åtminstone ganska så handlöst till en början. I sista sekund (läs: innan jag nästan rammade de två oskyldiga människorna som gick framför mig och/eller slog ut alla mina tänder) så fick jag tag i räcket. Men, fotleden strök med. Jag tror inte att den är bruten, eftersom att jag med grund i mycket erfarenhet på benbrottsområdet, vet hur det känns när något faktiskt är av inuti kroppen. Däremot så vet jag också att det inte riktigt känns som det ska, och att en riktigt barnförbjuden svordomsharang lämnade munnen min imorse när jag råkade vrida foten lite märkligt till.
Nåväl! Jag är vid liv, och om foten fortfarande gör ont på söndag så tänker jag att jag kollar upp det då. Nu ska jag sluta skriva om foten.



Idag (fredag) så befinner jag mig hemma hos personen längst ut till vänster på bilden ovan, och även hos personen till höger om mig. Det vill säga hemma hos Linnea och Martin. Ikväll ska vi tre, plus Sebastian, äta carbonara och kolla på tv, vilket ska bli ungefär 100% mysigt. Imorgon ska jag jobba i några timmar, och efter det ska jag ta med mig ovan nämnda trio av människor hem till personen längst till höger på bilden, Emma. Hon och Jesper har nämligen en extremt försenad inflyttningsfest i kombination med invigning av grill- och uteplats, så det blir allt bra härligt. Att jag har en salstenta på torsdag försöker jag att inte tänka på för tillfället. Istället fokuserar jag öl, pasta, hångel och tv. Och förhoppningsvis ordnar sig allt ändå.



en måndagslista:

Det är måndag. Det är min sista riktiga universitetsvecka för den här terminen, om en bortser från stundande salstenta nästa vecka då, förstås. Imorse läste jag Floras blogg på väg till skolan, och såg att hon knåpat ihop en liten måndagslista, så jag tänkte att Den, den ska jag fylla i senare idag. Och såhär ser resultatet ut!

1. Vad ser du fram emot den här veckan?

Den här veckan kommer, likt många veckor på senaste, att vara ganska så fullproppad. Men det av roliga saker!  Så, jag ser fram emot att imorgon (tisdag) plugga med min fina lilla grupparbetsgrupp och att på onsdag kväll gå på Jespers bands releasefest. Jag ser fram emot terminens sista seminarium på torsdag förmiddag och att äta middag hos Linnea och Martin på kvällen. Jag ser fram emot att jobba på lördag dag och jag ser fram emot att gå på en liten hemmafest hos Emma och Jesper samma kväll. Jag ser fram emot att få linda armarna om världens finaste pojkvän och gosa in mig i hans hals.

2. Vilken var den senaste bloggen du började läsa?

Jag tror att det är Lovisa Hellströms blogg, det vill säga Polichinelle. Jag har följt henne i ett gäng månader nu, men det är den senaste bloggen jag började följa som jag verkligen läser aktivt. Hon verkar vara en otroligt härlig, vettig och mysig person. Dessutom skriver hon en massa om (mestadels vegetarisk) mat, vilket jag tycker är nice.

3. Ska du laga någon härlig mat den här veckan kanske?

Det ska jag absolut göra! Idag är det ju, som bekant för de allra flesta, den tjugofemte och lönings-/lånedags. Därför åkte jag till Sundbyberg, av alla ställen, efter dagens föreläsning och filmvisning för att storhandla lite. Jag köpte jordnötssmör, äpplen, rödbetor, quinoa, avokado, salladsost, rödlök och en massa annat schysst. Jag tror därför att det vankas lite ugnsbakade rödbetor här i dagarna, då jag velat äta det helt bedrövligt mycket på senaste. Sen siar jag även linssoppa inom en snar framtid, möjligtvis denna vecka. Eller en grön linscurry! Åh, vill äta allt.


Här är en bild på Café Heydays (tips!) blomkålsburgare som jag önskar att jag kunde laga själv hemma alla dagar i veckan.

4. Säg en grej du verkligen vill göra som du ska ta dig tid för den här veckan!

Jag vill verkligen, verkligen känna att jag har lite bättre koll på kurslitteraturen än vad jag gör för tillfället, så att plugga är ju något jag verkligen borde göra. Men, något jag verkligen vill göra är att få upp lite bilder på väggarna mina, efter snart tre månader med kala väggar, så det kanske jag kan klämma in i lillschemat mitt någon dag.

5. Vilket ord ska du hålla hårt i hela veckan?

Jag ska nog satsa på att hålla hårt i en hel fras istället för ett ord, och veckans lilla motto blir Allt ordnar sig. På sistone så har jag varit helt fantastiskt stressad och oroad över stundande sommar. Få arbetspass, små löner, eventuell ensamhet och en relativt stor ovisshet är komponenter i denna stress. Förra veckan så förflyttade sig denna stress in i rådande vardag också. Plötsligt fick jag panik av alla inbokade kompisdejter, spelningar, facebookevenemang och grupparbeten, trots att det är saker som egentligen bara är roliga. Så, allt ordnar sig. Det gör det ju faktiskt. Jag är glad över att ha ett jobb, en bostad, fina kompisar, spelningar att gå på och pojkvänsbröst att vila på när det känns tungt.

6. Vad gjorde du igår kväll?

Igår kväll följde jag Sebastian till tågstationen för att pussas hejdå och köpa naturgodis, melon, cola zero och vaniljglass. Detta åt jag sedan i sängen medan jag kollade på The Mentalist och tänkte arga, käkspännande tankar om mina korridorskamrater som konstant beter sig konstigt åt i det gemensamma köket.

7. En bild som symboliserar denna dag:

8. Vad åt du till frukost idag?

Jag åt en skål a-fil med hallonmüsli, kokosflingor och krossade chiafrön. Till det drack jag en kolossal kopp kaffe. Jag provar en ny sorts kaffe nu, Garants mörkrost, istället för Zoegas Intenzo som jag alltid annars dricker. Vet inte om jag någonsin kommer att kunna älska en annan kaffesort lika mycket som Intenzo, men nuvarande sort funkar ändå.

9. Vilken tid på morgonen vaknar du?

Det ser himla, himla olika ut. Men jag försöker att gå upp 09.00 varje dag, oavsett om jag har något inplanerat på förmiddagen eller inte, bara för att ha lite styrsel i det yrväder som tydligen är min vardag. När jag, som idag, börjar skolan klockan 10.00 så får jag så lov att gå upp vid 08.00. Imorse var det asjobbigt på grund av att jag kollat på The Mentalist och smsat alldeles för länge, vilket i sin tur kändes hundra procent högstadieaktigt av mig.

10. Hur ser du oftast ut till vardags?

Ungefär som på bilderna nedan! Alltid silverringar i öronen och ett tunt silverhalsband om halsen. Detta oftast i kombination med ett par jeans, något enkelt och tröjaktigt och numera min älskade fuskskinnsjacka då det är så förbannat vårvarmt ute att jag snart smäller av!! Detta är jag idag:

Imorgon är det tisdag! Nu ska jag fortsätta kolla på The Mentalist! Jag ska också fortsätta spåna på vem av korridorskamraterna det är som har valt att plocka bort disk- och bestickstället så att jag blir tvungen att handtorka min disk!



Veckans mest lästa artiklar

Perfekta bryn! Höstsäkra ditt liv med 7 goda vanor! Krönika: Jag har lagt på mig
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://annatherese.devote.se