om du är ensam är du inte ensam, kom ta min hand, jag känner likadant

Jag tänker ganska så ofta på hur privilegierad jag är. Jag får och får låna pengar varje månad för att läsa mitt favvoämne på högskolenivå. Jag har en normerad kropp som inte ständigt ifrågasätts utefter dess utseende. Mitt CV är helt okej långt med tanke på att jag enbart är nyss fyllda 20. Jag har ett tak över huvudet och en kyl, en frys och en skafferilåda fylld med mat som skulle kunna mätta mig i veckor. Att flytta till London i tio veckor, bara sådär, var inga som helst problem för mig, varken ekonomiskt, psykologiskt eller rent praktiskt. Det finns inga människor som dagligen, aktivt försöker kväva min sexualitet. Jag har en stöttande, älskande och älskad familj som aldrig är längre än ett telefonsamtal bort, och skulle jag få grav hemlängtan skulle jag kunna ta nästa tåg till Östersund, bara sådär, hur enkelt som helst. Jag har två bästa vänner i olika tidszoner för tillfället, och tack vare dyra telefoner och abonnemang så kan vi prata när vi vill. Och sen har jag även de människor jag vill tacka i detta inlägg - nya kulturvetarkompisarna mina.



På bilden till vänster har vi Bex och Sara i lördags i en liten soffa, och på den till höger poserar jag, Sara och kalasvärden Frej. Som konstaterat ungefär fyrtio tusen miljarder gånger i den här bloggen sen i höstas så har jag skaffat mig så otroligt fina vänner. Efter sommaren 2014 med så otroligt mycket kompiskärlek på hemmaplan så trodde jag aldrig att jag skulle lyckats träffa så rätt på vänskapsfronten här nere - men Gud, så fel jag hade. Vad gäller just dessa två bruders på bilden så är de två av de tre personer jag umgås allra mest med. Malin kunde inte vara med i lördags på inflyttningskalaset, så därav ingen Malin i bild. Nåväl.
Dessa tre personer. Jag är så fruktansvärt tacksam att jag får vara deras vän. Kloka, snabbtänkta, vitsiga, hysteriskt roliga och fantastiskt mysiga människor som jag har turen att kalla mina kompisar. Det är till dem jag skriver när jag har panik över något. Det är till dem jag ringer när jag är jätteglad över något. Det är hos dem jag sover när det är alldeles för långt hem till Trollbäcken om kvällarna. Det är med dem jag skrattar tills jag kiknar en hel taxiresa och förmodligen skrämmer slag på taxichauffören.
De är människorna jag tänker på när jag hör Markus Krunegårds nya låt "Om du är ensam är du inte ensam".
Det är Sara, Rebecka, Malin och jag.

 

högst upp, längst ut, överallt



Hej hej hej. Mot alla odds (läs: en helg som var lite för bra, handhållningstät och hånglig) har jag haft en mycket angenäm vecka hittills, och åh vad jag tror att den kommer att fortsätta i samma anda. Vi tar en kortfattad titt:

Måndag: God frukost (riskakor och tomat), ett roligt gympass och en sjukligt intressant föreläsning med en föreläsare som var GULD (tack, Fia Sundevall).

Tisdag: Fruktsamt pluggande, god middag (korv med bröd), rödvin och låtskriveri med Linnea.

Onsdag: Lättsam bakfylla, gott fika (chokladmuffin OCH chokladbiskvi) och en massa mys och gos med Kajsa.

Visst låter det bra!? Blir nästan lite avundsjuk på mig själv. Och såhär fortsätter förmodligen veckan:



Torsdag: Seminarium med bästa genuskompisarna (plus att det är Sofias kaffevecka så där sparar jag in sköna 17 kronor), träning med SBM (Sara, Bex och Malin) och tidigt sänggående.

Fredag: Pusselinköp och pusselläggning med Linnea, god middag (förhoppningsvis), dålig TV och sleepover hos Linnea och Martin i Haninge.

Lördag: Yoga, middag och vin med Sara och Rebecka följt av inflyttningsfest hos världens finaste Frej och Anna, hans tjej (kul rim).

Söndag: Förmodligen dödsbakishet men det gör ingenting.

 

02.02.2014

Hello friends.
Ännu en helg har passerat, och detta mycket snabbare än tidigare helger, känns det som. Detta resulterar i en måndag som känns tusen procent opeppig för tillfället, men jag tänker att det kanske ordnar upp sig när jag får träffa mina genusvetarpolare om ett par timmar.
Innan det ska jag åka till lillgymmet, cykla/gå/crosstraina lite och sen försöka täcka både över- och underkropp så gott det går med min minimala postkodmiljonärshandduk. Det går sällan. Å andra sidan gör det ju inte mig så mycket att visa lite bröst för ett gäng zumba-tanter heller.



Nåväl! Helgen! Jag har haft en fantastisk sådan. Den innehöll: fantastiskt sällskap, ett par öl, god mat, handhållning, vem vet mest-maraton, förfärligt blöta promenader och en massa mys.
Den enda komponenten som lär avspegla sig i den grå måndagen som utspelar sig just idag är de blöta promenaderna. Det snöar som bara den och jag har ingen mössa.

 

29.01.2015



Just nu är jag på väg till universitetet och mitt andra seminarium på GV1000. Eller, "introduktion till Genusvetenskapen" som just denna lilla delkurs heter. Eller ja, liten och liten - den ska jag läsa ända fram till mitten av mars.

Idag är det den 29:e januari och det känns jättemärkligt och sjukt rimligt på samma gång. Det går ju så himla fort, allt, men samtidigt så känns det väldigt korrekt att det var en månad sen jag lämnade Östersund förra gången. För en månad sen, prick detta klockslag, låg jag och sov på en luftmadrass i min lillasysters rum belamrat med låtsasdjur i plysch och polyester. För en månad och en dag sen, prick detta klockslag, låg jag och sov i en annan säng, i ett annat rum, med en riktig katt och riktiga fjärilar i magen.
Livet, va. Det svänger och kränger.

Just nu är jag på väg till universitetet och det ska bli superkul med seminarium. Senare idag ska jag träffa Maja, och ikväll ska jag äntligen få träffa Saras katt. Det blir nog en utmärkt torsdag, detta, trots att jag inte hade tillgång till badrummet precis innan bussen gick.

Nåväl. Turligt nog har jag alltid en tandborste i ryggsäcken min. 1-0 till mig.

 

om du vill så stannar jag kvar /jag blev 14 år igen, glömde hur man går igen.



Saker jag uppskattar denna mulna, småregniga onsdag:

1. Att jag vaknade med ett leende på läpparna (trots öltyngt huvud) på grund av en fantastisk tisdagskväll med finaste kompisarna mina.

2. Att jag ska äta sushi till middag och således slipper laga mat, ännu en dag! Har haft noll som helst lust att laga mat i över en månad nu.

3. Att livets bästa, Markus Krunegård, släppte ny EP idag. Den är lika jävla underbar som väntat. Kan inte bestämma mig för vilken låt som är bäst än. Vill gråta till varenda melankoliska riff.



Saker jag inte uppskattar denna mulna, småregniga onsdag:

1. Att det är mulet och småregnigt.

2. Att det är så dyrt att vägra laga mat hemma och att månadens CSN således sinat med en hejdundrande fart.

3. Att jag har en enorm ansamling pant och grovsopor hemma och att jag har brist på bil att köra iväg dem med.

 

Jag och Matilda Sandström

Vet ni vad som slog mig igår? För ungefär precis ett år sedan sa jag hejdå till min bästa vän. För ungefär precis ett år sedan kramade jag om Matilda utanför min port, vinkade hejdå när hon åkte iväg i sin lilla bil och gick sakta in till mig igen. För ungefär precis ett år sedan mötte jag mammas blick när jag efter ungefär precis en kvart kom ut från mitt rum igen och vi började gråta båda två. För ungefär precis ett år sedan grät jag för att min bästa vän flyttade till USA. Och för ungefär precis ett år sedan grät mamma för att hon vet hur fantastiskt mycket jag älskar Matilda.

 

Jag tänkte att jag kunde berätta lite om vår historia, Matildas och min. Den har varit ganska så turbulent, men ändå något av det mest solida jag hittills upplevt i mitt 20 år långa liv. 

 

Del 1:

 

Kerstin, jag, Tora, Matilda och Felicia på skolavslutningen i femman.

 

Jag lärde känna Matilda när jag var tio år gammal. Vi hade gått i skilda klasser på lågstadiet, och i klassen där jag gick så hörde jag inte hemma. Varken i årskursen eller med mina klasskamrater. Jag grät mycket om kvällarna för att jag inte kunde begripa varför ingen ville vara kompis med mig. Jag grät mycket om dagarna för att jag inte kunde begripa hur jag kunde vara så himla jobbig att vara runt. Mina klasskamrater himlade mycket med ögonen om dagarna för att de inte kunde begripa hur känslig jag var. 

 

Jag lärde känna Matilda när jag var tio år gammal och fick hoppa över en årskurs, och således hamnade i hennes klass. Jag blev en del av samma tjejgäng som Matilda, och ganska så snart så satt vi ihop. Om eftermiddagarna spelade vi GTA och dödade virtuella människor med knytnävsslag. Vi drack alldeles för stark oboy och drömde om att någon dag få bli en Summer till en Seth. Vi sprayade på oss ofantliga mängder bodysplash från H&M och smög runt i Brunflo om kvällarna och utforskade öde, svinläskiga, lador.

 

Jag fyllde elva år och under den våren så vändes mitt liv upp och ner. Jag blev återigen personen som grät om kvällarna och dagarna, men nu även nätterna och morgnarna också. Jag kunde bara verkligen inte för hela mitt liv begripa varför det var så hemskt att vara vän med mig. Jag och Matilda satt inte längre ihop. Och till hösten skulle vi börja i 6C tillsammans. Jag önskade så innerligt att hon under sommaren skulle inse att hon ville vara min igen. Men det gjorde hon inte.

 

Vi pratade inte under två hela år i skolan, så när som på en gång: Vi blev ivägskickade till skolsköterskan tillsammans för att mäta och väga oss, och på vägen tillbaka till klassrummet frågade hon hur lång jag var. Jag minns inte hur lång jag var, kanske 168 centimeter. Hon svarade att hon var två centimeter kortare. Det var allt. 

 

Del 2:

 

Matilda och jag i en tunnelbanevagn sommaren 2010.

 

Jag blev kompis med Matilda igen en kväll när jag var tretton, eller fjorton, år gammal. Jag ringde vår gemensamma kompis Elin en kväll och frågade vad hon gjorde, och hon svarade att hon var hemma hos Matilda och hjälpte henne att blondera håret. Jag var beredd att lägga på och föreslå att vi skulle hänga en annan dag, när hon frågade om jag ville komma dit. Jag var supernervös, och lite förbryllad, men jag gick hem till Matilda ändå. Efter en timme eller så, så var Elin tvungen att gå hem. Och jag stannade kvar.

 

Jag blev kompis med Matilda igen en kväll när jag var tretton, eller fjorton år, gammal. Vi gick i klass 8C tillsammans, och den vinterkvällen när Matilda skulle blondera håret så blev hennes hår allt förutom blont, och det var så helvetiskt komiskt. Vi blev inte vänner igen för att Matilda bad mig om ursäkt. Vi blev inte vänner igen för att vi passade så bra ihop som tioåringar ett tag. Vi blev vänner igen för att vi båda växt så pass mycket att vi låg på samma våglängd.

 

Jag och Matilda satt åter igen ihop, men inte på ett tvångsmässigt sätt. Vi trivdes helt enkelt bara i varandras sällskap. Vi tillbringade den sista högstadietiden ihop, och till hösten skulle vi börja i olika gymnasieklasser, men det gjorde ingenting. Vi visste var vi hade varandra. Det är en av de saker som hittills i mitt liv har hänt som jag är mest tacksam över.

 

Del 3:

 

Matilda och jag under en föreningsförfest.

 

Matilda började läsa samhällsvetenskapliga programmet med media/text-inriktning på gymnasiet, medan jag började i klassen som sedan skulle bli samhälle kultur och språk. Vi båda gjorde inval till samma gymnasieförening, och träffades således varje tisdag på föreningsmöte, varje fredag på föreningsfest och nästan varje vardagsmorgon på bussen till skolan. 

 

Matilda började läsa samhällsvetenskapliga programmet med media/text-inriktning på gymnasiet, men efter någon vecka så insåg hon att hon hellre ville gå i den klassen där jag gick. Och hon togs emot med öppna armar. Vi tillbringade resten av gymnasietiden tillsammans, och sågs näst intill varje dag i tre år. Förutom ibland.

 

Förutom när vi var bortresta. Förutom när hon tillbringade helgerna hos sin dåvarande pojkvän. Förutom när jag gjorde henne besviken och hon inte pratade med mig på ett par veckor. Det var det värsta. Men vi lyckades komma förbi det. Att ärligt och öppenhjärtat be om ursäkt fungerar nämligen om en vet att den andra parten är lika ärlig och öppenhjärtad själv. Och om den andra ser tillräckligt många fördelar med att förlåta. Lyckligtvis var det det som hände. Sommaren 2013 tog vi studenten. 

 

Del 4:

 

Matilda och jag i Budapest våren 2013.

 

Matilda och jag bor på skilda sidor av Atlanten. Vi är inte längre tonåringar, och vi är inte längre samma personer som vi var när vi var tio, tretton eller fjorton, eller femton till arton år gamla. Men vi är vi. Jag kan inte framställa det på något annat vis. Jag är helt och hållet medveten om att vi båda växt till att bli större, smartare, mer förvirrade och detta till trots på tok mer säkra människor än vad vi var den januaridagen vi vinkade hejdå för ungefär precis ett år sedan. Och jag är helt och hållet övertygad om att vi ändå passar ihop. För så är det, när en gått igenom så förfärligt mycket tillsammans med en annan människa. Så är det när en faktiskt älskar en kompis så villkorslöst.

 

Jag flyttade till London i september 2013. Jag kom tillbaka i slutet av november samma år. 
Matilda flyttade till USA i februari 2014. Hon kommer inte att komma tillbaka. 

 

Men när vi väl kommer att ses så vet jag att det kommer att vara fantastiskt. För så är det när en har en bästa vän som bor alldeles för många mil ifrån en själv. Då vet en att tiden inte spelar någon roll. Då vet en att en alltid kommer att växa tillsammans, även om det är på distans. 

 

gott nytt år och födelsedagstulpaner

Ja, ni. 2015. Ett år som har börjat otroligt grått och trist - åtminstone invändigt och mentalt. Jag återvände till Stockholm och min lilla källare den andra januari, och drabbades av en vråldepp i samma stund jag klev innanför dörren. Det kanske är normalt när en umgåtts med en massa fantastiska personer dagarna i ända under nästan två veckor, och så plötsligt är en ensam. Det kanske är normalt när en öppnar kylskåpet och (nästan) enbart finner smör, senap, en öl och en massa gul lök. Det kanske är normalt när en hör sina hyresvärdar skratta och dansa på ovanvåningen och ens eget rum nästan skriker ut sin tystnad. Då kanske det är normalt att känna ungefär såhär kring livet:

 

 

Nåväl. Jag har ändå sysselsatt mig med saker som någon wellnessmänniska kanske skulle benämna som "godis för själen".

Den åttonde januari mötte jag exempelvis upp Sofia för att införskaffa all kurslitteratur som behövs till Genusvetenskap I. Det blev förfärligt dyrt, men tydligen så skulle det blivit dubbelt så dyrt om vi köpt alla böcker nya. Så, jag sparade egentligen pengar den dagen. Jag försöker åtminstone tänka så för att lindra paniken över förlorade stålars. 

Den nionde januari återförenades jag med Sara, Rebecka, Malin och ytterligare några klassisar för att dricka vin. Och gin och tonic. Och mer vin. Det var en rolig kväll, om än lite väl berusad, kan tänkas. Men ändå. Var trots allt tonåring då. 

Den tionde januari var jag lite väl bakfull och åkte hem till Linneas Martin för att hänga med de båda, Martins katt Pysen och även ormen Milkshake. Den sistnämnda delade jag sovrum med. Jag åkte inte hem förrän på eftermiddagen den elfte.

 

 

Igår, den tolfte, så hängde jag med mina fina Östersundsvänner. Maja har precis flyttat ner till Stockholm, vilket är en sann fröjd, då det innebär att jag har ytterligare en superfin och mysig kompis att hänga med om vardagarna. Efter en liten stund anslöt Linus. Och sen anlände även Johanna och Frida till storstan, så lyckliga och lättade som en bara kan vara efter att ha skrivit en salstenta. Och Johanna sa att "nu, nu börjar 2015 på riktigt". Så, vi gjorde det som en verkligen bör göra post tenta och pre födelsedag - drack öl och önskade varandra en god fortsättning. 

Tycker så otroligt mycket om att umgås med dem, och tycker dessutom otroligt mycket om tanken att 2015 börjar först nu. När jag kommit ur post rolighets-deppen och dessutom fyllt upp min kyl med lite mer matvaror.

 

 

Sen är det ju såhär att idag, den trettonde januari, så fyller jag 20 år. Det känns helt jäkla superknäppt, om jag ska vara ärlig. Min söta hyresvärdsfamilj gav mig presenter och tulpaner. Min mormor ringde och sjöng den söta sången om en "tulipan på bemärkelsedan" medan mamma och Isabelle + Joel valde att sjunga den mer mainstream "Ja, må hon leva"

Och nu då? Jag planerar att forsätta dagen med att äta omelett, fortsätta fila på min opponering på Johans uppsats, grubbla i duschen (eller jacuzzin!?) och sen åka in till stan för att äta lite hamburgare med Sara, Rebecka och Malin. Och sen dricka gin och tonic. Så det kan ju inte bli så mycket bättre. Visst vore det fint att få kramas med släkten och få sig en och annan trisslott, men jag tänker att jag bygger upp en egen liten kompisfamilj här nere nu. Så jag får kramas med dem istället. 

 

Så. Grattis, mig själv! Köp en massa vin! Skryt om din vuxenhet! Prata om tonåren som att de var en evighet sen! Var 20!

 

året 2014 - den slutgiltiga listan

I slutet av år 2012 så fyllde jag i en lista om hur året varit (det hittar ni här). För ett år sedan så gjorde jag samma sak, fast om år 2013 då. "Heja, heja 2014! I år ska jag söka universitet och våga ännu mer!" skrev jag i slutet av det inlägget (finnes här), och visst blev det så. Vi tittar:

 

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Yes! Jag flyttade hemifrån helt och hållet, började plugga på högskolenivå, gick på *dejt*, började följa Paradise Hotel slaviskt, skaffade gymmedlemsskap, bodde på hostel ensam och började twittra, till exempel. 

 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nej, inte det. Men i nästa årssummering kan jag skriva in det! Längtar.

 

Vilka länder besökte du?

Storbrittanien och Estland. 

 

Min nya hemstad (seriöst, hur fint?)

 

Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Inte vad jag kan komma på, såhär på rak arm. Materiellt finns det såklart alltid ting en vill ha, som en egen lägenhet som ligger inom tunnelbanenätet, till exempel. Men, det kanske skulle vara kul om det skulle få finnas en person som jag kunde kalla "min", hur läskigt och kontrollerande det än må se ut i skrift. 

 

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?

Det finns många datum som kommer att sparas i lillhjärnan min med positiv klang, oftast gällande bra hångel och roliga fester. Den nittonde juli är inget undantag, åtminstone inte på festfronten. Jag stod på en kompisfylld veranda på en födelsedagsfest och insåg att jag inte längre var kär i honom. Inte det minsta. Detta efter närmare fyra år av olycklig kärlek, om än svagare mot slutet. Men det var så himla stort. Så jäkla, jäkla underbart att känna hur det inte kändes någonting alls när han gav mig en kram och frågade hur läget var. Att svara att läget var bra var plötsligt helt sant. 

 

Vad var din största karriärsmässiga framgång?

Att extrajobba som grundskolevikarie och gatukökspersonal är väl inte direkt något som bjuder in till karriärsframgångar, då det mestadels är ganska så likadana saker en gör från dag till dag. Men, om vi skulle ta och tolka frågan som så att mina universitetsstudier kan räknas in i karriärsfrågan så är den absolut största framgången att jag fick A på min första salstenta. Jag trodde verkligen inte att det skulle gå så pass bra. Är superstolt.

 

Och din största framgång privat?

Att jag verkligen tagit mig en bra bit framåt på självförtroendefronten. Visst har jag alltid varit utåtriktad och genom det haft lätt att skapa nya kontakter - men att skapa nya vänskaper gör en inte så enkelt. Om en inte vågar tro på att en själv faktiskt är värd att vara kompis med. Under år 2014 så har det mer och mer känts, med vissa dippar såklart, som att jag är en person som människor faktiskt vill vara vän med. 

 

(+ att jag skrev min egna första låt, ju! Är hur stolt som helst över att jag äntligen, efter sju års gitarrspelande och typ 16 års sjungande, gjorde det.)

 

En bild från första ölkvällen på Södra Teatern med klassisarna + mitt favvoställe i Stockholm typ, Skanstullsbron. 

 

Vad spenderade du mest pengar på?

Vin, kurslitteratur och cigaretter, skulle jag tro. 

 

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Givetvis! Ett roligt besked rörande ett blivande föräldraskap, till exempel. Fina dagar hemma i Östersund efter det att jag flyttat till Stockholm. Trettonåringarna i klass 7 som sa att jag var "den bästa vikarien". Bra hångel.

 

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014?

1. Hell Yeah Norrtälje av Markus Krunegård. För att jag alltid kommer att minnas hur vi, Carpeklubben, krampaktigt höll varandras händer, skrekgrät fram "..sista kvällen med gänget" och hoppade frenetiskt runt, runt runt i Fridas vardagsrum vår kanske sista kväll ihop, allesamman, på väldigt, väldigt länge. Världens bästa kompisgäng under sommarmånaderna och jag. 

2. Hip Hop Kids av Portugal. The Man. För att jag förälskade mig i bandet totalt under maj månad, men glömde sedan bort dem för att i september sedan återfinna dem igen (Hip Hop Kids i synnerhet) när jag flyttat ner till Stockholm. Vill minnas hur jag lyssnade på just denna låt en solig eftermiddag när jag satt på bussen, på väg hem från en svinigt intressant föreläsning. Och jag kände mig helt hemma, för första gången, och bara så fantastiskt glad över tillvaron.

 

Övriga låtar: Trädgården en fredag av Veronica Maggio, All White Everything av JJ och Carry Me av Bombay Bicycle Club.

 

Två fina Carpeklubben-kompisar.

 

Var du gladare eller ledsnare år 2014 jämfört med tidigare år?

Definitivt gladare, och det är jag så fruktansvärt glad (!) över. Det har varit ett ganska så lättsamt år, sett såhär i backspegeln. Trots att jag varit helt fantastiskt ledsen stundvis, och ibland superarg och nästan panikigt gråtig, så har jag ändå varit gladare.

En sensommarkväll satt jag och Mirella i busskuren mitt emot Ica Traktören och pratade. Vi pratade om allt som kändes förfärligt, fantastiskt eller rent ut sagt - fittigt. Jag minns hur jag sa något sånt här, när hon undrade hur det kändes inuti mig efter den lilla kärleksbesvikelsen som inträffade:


"Jag minns inte sist jag vaknade en morgon och kände 'Nej, inte idag.'. Det gjorde jag minst en morgon i veckan förut, utan att jag riktigt visste varför. Jag brukade vakna och känna att 'Nej, idag vill jag inte. Den här dagen har ingen mening.'. Ingen morgon har känts så under den här sommaren, trots att han var en jävla idiot mot mig."

 

Jag tycker att detta sammanfattar det hela väldigt bra. Trots att det har funnits rejäla dippar så har jag ändå känt att livet är värt varenda morgon sen i somras. Och det är ju alldeles strålande.

 

Vad önskar du att du gjort mer?

Jag önskar att jag lagt mer tid på att läsa skönlitteratur. Jag önskar att jag skrivit mer poesi. Jag önskar att jag rest mer. 

 

Blev du kär i år?

Kär är nog fel ord. Men starkt förälskad blev jag definitivt i somras. Sen vet en aldrig hur saker utvecklar sig fram över. 

 

Favorit-tvserie?

Paradise Hotel, Masterchef Australia, Orange is the New Black och American Horror Story

 

Lite tågåkning med öl och OITNB + mina fräsiga sommarnaglar post diskmaskinsklämningen på jobbet.

 

Bästa boken du läste i år?

Alltså vilket skämt? Har knappt läst några skönlitterära böcker i år? Hemskt. Den bästa jag läste var iallafall superbra. Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg. Jag hade inställningen att den skulle vara lite småtöntig och lättviktig, kanske mest för att boktiteln är hämtad från Håkan Hellströms och de tidiga tonårens allra mest hjärtsmäktande låt, men icke. Den är lättläst, visst, men innehållet väger desto tyngre. Superfint om kärlek till någon som är upptagen, Christer Fuglesang och att hatälska sin hemstad. 

 

Bästa filmen du såg i år?

Åh, till skillnad från förra året så har jag faktiskt sett en hel del nya (åtminstone nya för mig) filmer. Till exempel har jag sett Kill Bill vol. 1 och 2. Jag har sett What If. Jag har sett Rocknrolla. Men, om jag nu ska säga vilken film jag såg som var den absolut bästa under år 2014 så var det nog The Secret Life of Walter Mitty. Tyckte, och tycker, att den är helt fantastisk. Älskar allt från fotot och musiken till handlingen. Dessutom blev jag positivt överraskad av Ben Stiller? Trodde aldrig att han skulle skulle kunna regissera en så pass bra film (förlåt Ben men du brukar vara ganska töntig). 

 

Den maträtt du åt oftast 2014?

Tomatgryta med matvete. Cirka det enda jag ätit, med lite variation i själva grytinnehållet, sen jag flyttade hemifrån.

 

Något du önskade dig och fick?

Kompisar på universitetet. En rolig sommar. Bostad i Stockholm. En synundersökning i julklapp.

 

Bilder från bostaden min. En bästis med hallon och vin + en hemsk, tidig septembermorgon när jag försökte *jogga*. Hatar det.

 

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?

Jag har tyvärr ingen som helst aning? Det var tydligen en måndag som jag fyllde nitton år. Minns hur mamma kom in i mitt rum, pussade mig i pannan och sa "Grattis på födelsedagen, gumman, nu åker vi.". Förmodligen åt jag tårta och drack kaffe med min släkt på kvällskvisten. Kanske jobbade jag? Jag vet faktiskt inte. 

 

Högsta önskan just nu?

Att SD hade noll procent stöd hos svenska folket och att jag hade ett extrajobb som kunde hjälpa mig att finansiera alla ölkvällar jag vill ha mest hela tiden. Sistnämnda ämnar jag råda bot på nu i dagarna. 

 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Jag vet faktiskt inte vad det skulle vara, på rak arm. Som konstaterat både i detta inlägg och i min fyra delars-årssummering så har min upplevda livskvalitet ökat som bara den under år 2014. Men, året skulle ju absolut ha blivit bättre om F! kommit in i riksdagen. Annars skulle det väl ha varit fint att få ha sluppit alla monsterförkylningar jag råkat ut för under senare hälften av året. Och det hade ju varit toppen att åtminstone få bo i samma land som Matilda Sandström, så att spontana telefonsamtal skulle kunnat ske, istället för ett skypesamtal i månaden. 

 

Vad fick dig att må bra?

Med risk för att låta som norra Europas mest klyschiga människa så är det givetvis kompisarna mina. Men, för att vara lite mer precis så svarar jag att nästan hela stråket-veckan fick mig att må väldigt, väldigt bra. Utomhusförfester på campus, en massa dans, roliga efterfester och lugna, bakfulla dagar med roliga kompisar på Frösögrillen. 

 

De bästa nya människorna du träffade?

Vill skriva ned namnen på nästan alla mina nya klasskompisar här, för att de är så fantastiska allesamman. Lotten, Johan, Linn, Elizabeth, Oskar, Frej, Emma, Sofia, Gioia och ungefär tre miljarder fler. De som jag kommit allra närmast är Sara, Rebecka och Malin - och tillsammans utgör vi en grupp på fyra stycken totalt olika, men ändå så lika, människor. Så fort jag känner att något är lite jobbigt, eller helt fantastiskt kul, så skriver jag till dem i vår lilla gruppchatt. Och nästan direkt får jag svar i form av klappar på axeln, tårtorkning eller arga svordomar till min favör. Riktigt underbara är de alltså, med andra ord.
Sen måste jag också få nämna Amelia här, trots att vi varit bekanta i flera år. Men 2014 var året då vi blev vänner på riktigt. Det är jag så himla, himla glad över. Amelia är så himla rolig, godhjärtad, smart och bra, och dessutom är hon en av de allra bästa sakerna med att åka hem till Östersund. Bäst hade ju i och för sig varit om hon bott här i Stockholm med mig. 

 

 

 

Mest stolt över?

I år igen så måste jag säga att jag är mest stolt över mig själv. För att återkoppla till de avslutande orden i förra årets årssummeringslista: "Heja, heja 2014! I år ska jag söka universitet och våga ännu mer!" så måste jag ju konstatera att det är något jag gjort. Jag har börjat plugga på högskolenivå och klarat detta toppenbra hittills, och dessutom lyckats frångå prestationsångesten som jagat mig genom hela grundskolan och gymnasiet. Jag vågade gå på en dejt? Visserligen ledde den inte till något mer än så, men det kändes väldigt coolt och moget att gå och dricka kaffe med någon en inte ens känner. Jag tillät mig själv att falla för någon annan för första gången sen jag var femton år. Visserligen ledde inte det till något sådär toppenbra heller, men ändå. Jag vågade visa omvärlden (ok, mina vänner på facebook) låten jag skrivit. 

 

KLART SLUT PÅ ALLA ÅRSSUMMERINGAR FRÅN ÅR 2014, JAG LOVAR. 

 

Nu är det 2015, och mitt år inleds hemma i sängen med datorn min. På måndag ska jag ha ett individuellt handledningsmöte med min seminarieledare angående min uppsats och sedan göra en synundersökning, och det känns askul respektive superläskigt. På fredag ska jag dricka vin, kramas och återförenas med Sara, Rebecka och Malin. Nästa vecka fyller jag 20 år.

Nästa månad ska jag se alt-J live med bra kompisar. Livet, va. Så himla kul just nu, trots den lilla humördeppen jag befunnit mig i under några dagar.  

 

Duktigast på att skriva kommentarer denna vecka

http://filippaj.devote.se
filippaj
http://frokenannorlunda.devote.se
frokenannorlund
http://aschmandas.devote.se
aschmandas
http://majasoderbergs.devote.se
majasoderbergs
http://starby.devote.se
starby
http://anniees.devote.se
anniees
http://sofiecaroline.devote.se
sofiecaroline
En gratis blogg fr�n Devote.se. Starta en blogg du ocks�.  http://annatherese.devote.se