darlin', now you're adrift in the deep, so just lay down your head and i'll sing you to sleep

Just nu så jobbar jag väldigt mycket, och det känns så otroligt skönt. Dels för att jag uppskattar att få fylla dagarna med något som aktiverar lillhjärnan min, och dessutom så tror jag att nästkommande helgs ledighet kommer att kännas så fantastisk genom att jobba väldigt, väldigt hårt innan dess. På fredag morgon sätter jag mig nämligen på det gudsförgätna 05.47-tåget mot Stockholm för att tillbringa hela helgen med fina personer som jag tycker om.

Eller, så dumt är väl inte det där tåget ändå. På grund av min obotliga resfeber oavsett stundande resa så kan jag inte sova kvällen innan, vilket innebär att de fem timmarna ombord på tåget mest ägnas åt att vila, lyssna på musik och dricka på tok för mycket kaffe. På så vis kommer en fram till sin destination som en väldigt koffein-stinn person, och det är ju alltid kul. Extra konstig och sprallig.

Så. Denna vecka vankas det jobb på Sibylla, i goda vänners lag dessutom. Och helgen kommer att fyllas med öl, Isabelle och i och med hennes eminente val av livskamrat - världens bästa ingifta familj, mjöd (!), second handlande i välsorterade butiker, samt en puss eller två, hoppas jag på. Och sol, det vill jag hemskt gärna ha iallafall. Vid en snabb forskning i ämnet så visade väderprognosen regn. Jahapp.

 

Tidsfördriv på jobbet idag, innan Olle kom och räddade mig från ensamheten

 

Det känns också himla skönt att tjäna ihop lite pengar till nästa lön i och med att jag för några kvällar sedan bokade flygbiljetter/tågbiljetter till London (!), och min så otroligt saknade Martina. Karin kommer också att komma in till London då jag är där, så det känns så väldigt fint. Att få bo en helg i huset där jag spenderade varenda helg under min korta tid som London-bo. Att få höra den vackra brittiska accenten igen. Att få beställa en redig pint. Att argt muttra fram "men JA OKEJ SLUTA TJATA" till den datorstyrda rösten i självbetjäningskassorna på Sainsburys. 

Att få krama om de människor som fick mig att vilja stanna i London, trots att det inte alltid kändes så bra.

Wow, det ska bli så himla fint. Och så ska jag köpa kläder. Vill tända eld på varenda plagg i min nuvarande garderob.

Jag åker från Östersund den första maj, och flyger till London den andra. Sen kommer jag hem hit igen den sjunde maj, och där tar mina roliga livsplaner slut. Då väntar en sommar med så mycket jobb jag bara kan roffa åt mig.

Fast i och för sig så ska det bli så himla härligt ändå, bara att få ha lite sommar överlag. Badhusparken, GB:s nya glassortiment, björkbackaparken, kvällssol, morgonsol (snälla gud, ge mig bara lite sol), bostadsletande i Stockholm och sedan Way Out West i slutet av sommaren. The National. Live. Framför mig.

Och sen flyttar jag. Det känns otroligt märkligt. Men, det tar vi någon annan gång *cliffhanger till mina tre läsare*.

 

ännu en liten lista/24.03.2014

Ja, hörrni. Det är inte så himla lätt att skriva när en inte riktigt känner för det. Inte för att det är någon som direkt tvingar mig, eller att det är typ tusentals människor som väntar på att det ska komma upp ett nytt inlägg i min lilla blogg. Men det kan ju vara kul, tänkte jag, att ha åtminstone ett litet nytt inlägg. Så jag lånade en lista från Flora.

 

Hur ser din skrivbordsbakgrund ut?

 

 

En bild du tar med photobooth nu tack!

 

Hej hej

 

Tre saker du har gjort idag:
1. Gått på en kort liten promenad med Bernard.
2. Kollat ikapp förra veckans Top Model Sverige samtidigt som jag åt frukost.
3. Sminkat mig jättemycket (se webbkamerabilden ovan). Jag måste skaffa fler hobbys, tror jag.

 

Det bästa som hänt i år?
Ja, vad skulle det kunna vara? Att börja jobba på Sibylla, kanske? Det har varit mycket kul och mycket (penga-) givande.

 

Det sämsta som har hänt i år?
Att Matilda flyttade till USA. Jag saknar henne så mycket att jag ibland knappt står ut.

 

Tre senaste sms:
Från Tora: Hörru jag stannar här hemma, ska ändå upp på skolan snart och plugga med Amelia. Vi kan höras sen!
Från Erika: Nä. Kanske i morgon.
Från Max: Jag saknar dig, Anna.

 

Nuvarande besatthet:
musik: Allt i den här listan, mest! Älskar verkligen "Halmstad" av Linnea Henriksson. Och Coldplays "Magic".
tv: Alltså, just nu kollar jag på Skins. Igen. Men första generationen är ju så himla, himla bra. Så, ja.
kläder: Min nya tröja jag köpte på Frälsningsarmén i slutet av februari! Den är svart med vida ärmar, vitt broderi och en lite spännande urringning. Mycket skön är den också, dessutom.
mat: Rostade rotsaker med fetaost <3

 

Mest romantiska som hänt på senaste:
Alltså, jag vet inte riktigt. Måste det vara fysiskt? Att jag varje dag delar med mig lite, lite mer av mig själv till en annan, och att jag varje dag får delar av denne någon tillbaka. Det tycker jag är rätt så romantiskt, typ, på sitt lilla vis.

 

Tre saker i ditt skafferi:
1. Bönmix, så himla trevligt att kunna göra en god bönsallad till lunch.
2. Kokos. Brukar äta det direkt ur påsen bara för att det är så himla gott.
3. Havregryn, då jag alltid äter en skål havregrynsgröt (med kokos i, såklart) till frukost.

 

Något du inte gillar hos andra:
När andra är nedlåtande i rösten. En känner sig så himla liten och dum då, tycker jag.

 

En dålig sida hos dig själv:
Jag är väldigt bra på att ta ut saker i förskott, bra som dåliga. Jag planerar gärna långt i förväg, och blir sedan ofta besviken eller rädd när dessa planer antingen faller i kras eller börjar gå i uppfyllelse. Och jag kan tänka mig att jag inte är den roligaste människan att vara runt när jag får panik över saker som inte ens hänt.

 

En maträtt du är sugen på prick nu:
Våfflor med bär och grädde. Har varit sugen på det typ varje dag i en vecka nu. 

 

Helgplaner?
Jag ska jobba både lördag och söndag, och eventuellt dricka lite vin på lördag kväll. Men jag vet inte riktigt, än. Nu i helgen var jag hemma och tog det lugnt, och det var rätt skönt det med. Faktiskt.

 

28.02.2014

I förra inlägget så skrev jag en mycket kort och koncis liten utvärdering av hur mitt januari varit. 

Jag tänkte att jag kunde göra detsamma med februari. Fast kanske inte lika kort, och definitivt inte lika koncist, då just koncis är det sista jag är för tillfället.

 

 

För tillfället ligger jag nedbäddad i min säng efter att ha spenderat näst sista februari med en massa människor jag tycker hemskt mycket om. Min dag inleddes i sedvanlig ordning med Masterchef Australia (Förra årets säsong, igen. Kan knappt beskriva hur omåttligt taggad jag är inför kommande säsong. Vill ha den nu) och frukost i soffan. När en inte har några tider att passa, då jobb inte riktigt är något jag ägnar mig åt på vardagar numera, så blir detta soffhäng oftast rätt så långdraget, eller ja, för långdraget, till och med. Men inte idag. Clara tog lillbilen sin in till stan, och min eftermiddag spenderades med just henne. Först så drack vi lite kaffe. Sen köpte vi lite grejer på stan (eller ja, jag köpte en ganska så dålig hårolja). Sen åkte vi till ICA Maxi, där Clara åt en undermålig varmkorv. Sen skjutsade hon mig till biblioteket, för att själv åka till jobbet vårat.

Väl på biblioteket så stod jag bland tidsskrifterna, tittade på lite olika tidningar och skrattade tyst för mig själv åt ett gulligt barn på framsidan av en föräldratidning. "Den där tidningen är bra", sa helt plötsligt någon bakom mig. Jag blev lite ställd, kollade över axeln och fann Olle bakom mig. Sen satt vi bredvid varandra och läste tyst för oss själva, tills även han skulle gå till sitt jobb. Jag satt kvar själv, och i valet och kvalet om huruvida jag skulle äta mina sesamkakor då eller senare, så hörde jag någon säga "Anna!", och denna någon var Maja. Vi strosade runt bland bokhyllorna, viskpratade så gott vi kunde om allt som hänt sedan senast vi sågs och sen gick vi till Kupan för att se om det kanske fanns något nice att köpa. Det fanns det inte. 

Efter det så gick jag själv tillbaka in till stan, och fick för mig att gå in på Monki och "bara kolla lite". Jag gick därifrån med ett par fantastiska mockabyxor, istället. Jag blev helt otroligt nöjd, då de förra gången jag kollade på dom var på tok för dyra. Efter det så åt bläckfisk till middag (vilket mycket väl kan vara det godaste jag vet) och gick sedan på bio med ett gäng snälla vänner. Jag satt bredvid Mirella, och tillsammans utgjorde vi de enda två människorna i salongen som skrattade åt några enstaka foton på katter i tiara. 

 

 

Nåväl. För tillfället ligger jag nedbäddad i min säng efter att ha spenderat näst sista februari med en massa människor jag tycker så hemskt, hemskt mycket om, och jag är så himla glad. Jag är så himla glad att livet faktiskt kan kännas såhär bra. 

Men i övrigt då? Hur har livet känts i februari 2014 egentligen?

I och med att jag fick inleda månaden med att hälsa på Linnea och Martin i Grimslöv så har det ju känts helt fantastiskt kul. I och med att jag fick återse Max i Stockholm, efter sju månader, så har det ju känts helt otroligt bra. I och med att jag fått jobba lite, och tjäna ihop till ytterligare en liten lön, så har det ju känts väldigt skönt.

Men, det är ju aldrig bara kul. Eller bara bra. Eller bara skönt. 

De sista dagarna av februari skulle jag gärna beskriva som något turbulenta. Detta på grund av både mer ytliga och mer djupa saker, om en kan säga så. 

Jag skjutsade min lillasyster och hennes vänner till deras bandyträning för några dagar sedan, och i bilen påväg tillbaka så spelades "Live is Life" av Opus - och nu kanske ni undrar varför just den låten någonsin skulle kunna bidra till något turbulent i någon någonsin. 

Men, då kan jag svara som följande: Matilda. På något vis så har just den låten blivit som ett slags grundsten i vår vänskapsrelation, och i och med att hon numera befinner sig på andra sidan Atlanten så blev det lite jobbigt. Helst hade jag ringt henne direkt och satt på högtalaren i telefonen, skrikit "HÖR DU!?" och väntat på att höra hennes skratt. Men, nu går det ju inte att göra så, riktigt. Så istället bytte jag radiokanal då jag kände att det började svida ofantligt mycket i ögonen. Jag saknar henne så himla mycket. 

Mer djuplodande än så vill jag nog inte riktigt gå, faktiskt. En kan säga att jag sjabblat till det rätt rejält. Och att det gör ont att ha gjort det. 

 

 

Nåväl. Det är ett helt dygn kvar utav februari 2014. Jag tänker sova under de första timmarna, för att sedan försöka ha en lika bra dag som denna. Helst av allt vill jag köpa billiga polotröjor och knäppa skor på Frälsningsarmén, och i och med att jag är ledig så är just detta faktiskt en möjlighet. Det tänker jag göra.

 

 

Nåväl. Jag vet inte riktigt vad jag ville få fram med detta virrvarr till inlägg. Någon vidare utvärdering blev det trots allt inte. Förutom att jag är glad att jag har er vänner, att jag är glad att jag har någon som skriver fina sms till mig hela dagarna, att jag är glad att jag har nya byxor och att jag är så otroligt ledsen att jag förstör ibland.

 

 

(källor till bilderna finns på min pinterest som ni hittar om ni klickar HÄR)

 

 

11.02.2014

Gammal kolkritebild från i höstas


Livet, va. Och januari.

Förutom att ha åkt till Småland så har jag hunnit med en hel del andra grejer under den senaste månaden. Jag har till exempel haft halsfluss, vilket var ungefär det tråkigaste som hände mig under hela januari. 

Men, det är ju rätt så trist att hänga upp sig på tråkiga saker.

 

Roliga saker som har hänt mig i januari:

1. Jag har varit på en mysig förfest med fina kompisar hos Kajsa.

2. Jag har fyllt nitton år.

3. Jag har börjat jobba på Frösögrillen med en massa trevliga jobbarkompisar.

4. Jag har köpt en rostfärgad, mjuk tantjacka. 

5. Jag har skaffat mig ett sparkonto (!), där det nu även finns en liten summa pengar

 

Idag har jag sovit lite för länge, druckit kaffe med Maja och pratat med min syster i telefon. Till en början så tänkte jag att det skulle bli supertråkigt och dumt att vara ledig tisdag, onsdag, torsdag, fredag - men om mina dagar ska se ut såhär så kan jag väl vänja mig lite, kan tyckas. Så länge jag inte fortsätter bränna mina hårt förvärvade pengar på lunch på stan, det vill säga. Ikväll ska jag koka linssoppa och kolla på masterchef. Åh, livet.

 

09.02.2014

En månad drygt efter mitt senaste inlägg så känner jag att det är dags att skriva lite igen.
Just nu, i detta ögonblick, så sitter jag i ett välstädat, nästan skrämmande kliniskt rum - nämligen MITT rum. Ha, det trodde ni inte, va? Just nu, i detta ögonblick, så tackar jag mitt dåtida jag som bestämde sig för att städa i fyra timmar innan jag satte kurs mot Grimslöv/Växjö där jag befunnit mig sedan sista januari. 
Jag har bott på Grimslövs folkhögskola med Linnea (världens bästa ingifta syster och bro), Martin (världens bästa pojkvän till Linnea) och Ulla (världens näst bästa hund) och vi har under dessa nio dagar hunnit med att spela tv-spel på fyra olika konsoler, ätit tusen kilo vitt bröd, sett kanske 10 filmer och 30 serieavsnitt, rökt miljarder cigaretter och snusat minst lika många portioner snus. Jag har, med andra ord, gått ner mig totalt. Men, å andra sidan, så har jag haft världens främsta sällskap. Jag älskar att få ligga stilla i sängen ihopkurad med två personer en tycker om, spela mobilspel och dricka läsk som om det är det mest naturliga en kan göra i hela världen.
Men, idag fick äventyret ta slut. Klockan 12.09 imorse så hoppade jag på tåget mot Alvesta. För att sedan åka till Stockholm. För att där möta upp en av de finaste människorna jag vet, bli bjuden på kaffe, ha nervös hjärtklappning och till sist pussas hejdå på en tågperrong.
21.55 så mötte mamma och Pelle mig, iförda matchande reflexvästar, på stationen - och nu är jag hemma i världens snyggaste rum. Och på ett tåg påväg mot Stockholm sitter en av de viktigaste människorna i hela mitt liv. Matilda Sandström. Hon ska nämligen, av någon outgrundlig anledning, lämna mig i 12 månader för att bo i USA. Tycker att det är ytterst trist. Men är såklart glad för hennes skull. Dock känner jag mig lite tom redan nu, och då har jag bara varit ifrån den underbara människan i nio dagar. 
Men, tillbaka till världens snyggaste rum. Jag är så himla, himla lycklig att jag städade innan jag åkte. Tack, mig själv. Tack för att jag äntligen slängde alla ELLE-tidningar jag aldrig någonsin kommer att bläddra i igen. Tack för att jag sorterade och rensade ur min garderob på riktigt. Tack för att jag dammsög och skurade. Tack för att jag hängde upp mitt masterchef-förkläde på min bokhylla så att det är det första en ser när en kliver in i detta ytterst välpolerade rum. 
Åh, vad jag är glad. Det firar vi med att fylla i en lista! Har nämligen ytterst bra vänner som har fyllt i den och då vill jag också vara med i klubben.
 

HAR DU NÅGONSIN:
 
Varit medvetslös: Eh, jag tror inte det? Kanske (förmodligen) när jag var liten och tycktes slå mitt huvud i varenda stentrappa jag kunde hitta.

Hånglat med nån riktigt ful: Ja. Det är kanske lite dumt.  
 
Hånglat med fler än 50 persDet tror jag minsann! Att hångla är ju trots allt det bästa som finns.
 
Hånglat med fler än 2 pers på en kväll? Ja.
 
Gjort något riktigt dumt? Absolut. Men det måste en väl ändå få göra ibland? För att kunna rätta till det och eventuellt lära sig något nyttigt av det?
 
Gjort något du verkligen ångrar? Ja. 
 
Åkt ambulans? Ja, när jag var fem år. Jag välte en kanna kokande vatten i mitt knä och missade därför den nyuppstartade "Söndagsklubben" hos min dåvarande granne och bästis. Sjukt tråkig dag.
 
Åkt polisbil? Nej. 
 
Gjort nåt olagligt? Jag antar det. Inget superallvarligt dock.
 
Fått din mamma att gråta? Ja. Jag tycker dock att de gånger hon börjat gråta pga stolt över mig/rörd borde få räknas in också. Men självklart har jag gjort henne ledsen med onödiga kommentarer några gånger. Har ju trots allt varit tonåring i drygt sex år.
 
Slagit ner någon? Icke.
 
Skämts över dina föräldrar? Åh, ja. Mamma på brännbollsmatcher i lågstadiet. Mamma som gråter på skolavslutningar. Pappa som gör pruttljud jättehögt på Storsjöbadet. Pappa som försöker pruta ner priset på alla saker han ska köpa till nästan ingenting så fort vi är utomlands men aldrig lyckas och gör alla arga. Huvva.
 
Sagt jag älskar dig och menat det? Varje dag, yao.
 
Tar du droger? Koffein, alkohol, nikotin. Makes life worthwhile.
 
Dricker du? Det gör jag. 
 
Vilka kläder sover du i? Om jag sover hemma så sover jag inte i några kläder alls, helst. Om det inte är svinigt kallt förstås. Förra vintern sov jag i dubbel pyjamas och tofflor varje natt, men nu är det inte så vidrigt kallt längre. Tack. 
 
Vad hatar du verkligen? Huvudvärk - eller ja, all slags värk egentligen. Att åsamka värk i någon annan. Blodpudding. Jeppe från Paradise Hotel. Faktumet att jag missat den sista veckan av Paradise Hotel. Faktumet att jag följt Paradise Hotel slaviskt i år. 
 
Varit kär? Det har jag varit. 
 
Är du ensam nu? Som ni redan läst i detta inlägg så är jag för första gången på nio dagar inte omgiven av en massa människor, så rent teoretiskt sett så är jag väl ensam. Men annars har jag en massa bra människor nära ju. 
 
Vill du gifta dig? Säkert! 
 
Vill du ha barn? Någon gång i framtiden så skulle det säkert vara helt fantastiskt kul.

 

 
SENASTE PERSONEN SOM:
 
Sov i din säng? Alltså Bernard är ju ingen person, utan en hund. Men han är nog den senaste ändå. Mamma skickade en bild på honom i veckan där han låg och sov på mina kuddar.  
 
Såg dig gråta? Mamma. Jag började gråta när jag, efter att ha följt Matilda ut till hennes bil, insåg att jag hade kramat om henne för sista gången på hela 2014. 
 
Fick dig att gråta? Jag grät rätt så många ilsketårar för någon söndag sedan över en person som jag insett helt och hållet saknar respekt för mig. 
 
Du delade en dricka med? Martin och Linnea. Gud, vad vi druckit läsk.
 
Du gick på bio med? Mamma, Pelle och Emelie. Vi såg filmen som är baserad på Mandelas självbiografi. Jag åt god choklad och höll mammas hand. Det var mysigt 
 
Skällde på dig? Hmm, jag vet inte riktigt. Förmodligen mamma, lite grann, när jag för den miljonte gången i ordningen började klaga på mig själv, vitt och brett och högt och tydligt. Men då menade hon ju såklart väl. 
 
Sa någonting till dig och vad var det? "Vi hörs imorgon, hejdå!" sa Matilda till mig när vi pratade i telefon för ett tag sedan. 
DE SENASTE 48 TIMMARNA HAR DU:
 
Gråtit? Nej! 
 
Kramat någon? Ja, flera stycken hejdå- och hej-kramar. Toppen, tycker jag. 
 
Pussat någon? Ja. Det var mysigt och fint.  
 
Köpt någonting? Ja.. På tok för mycket, om ni frågar mig. Dyr bistro-macka och billig snus, till exempel.
 
Sjungit? Det har jag! Men, jag och Linnea har sjungit på tok för lite i veckan, tycker jag. 
 
Saknat någon? Ja. Saknar alla jag bryr mig om som inte bor här i stan. Världens bästa syster och världens bästa svåger. Sen har jag saknat mina kompisar lite när jag varit nere i Småland. Jag är rätt bra på att sakna. 
 

Nu ska jag kolla ikapp de tre sista avsnitten av Paradise Hotel (...) och sedan sova i min egna säng.
Imorgon ska jag bruncha med Erika och det ser jag verkligen fram emot. Sen ska jag jobba, vilket också ska bli ganska så nice. Jag gillar mitt jobb. 
 
(källor till bilderna finns på min pinterest som ni hittar om ni klickar HÄR)
 

05.01.2014

I slutet av år 2012 så fyllde jag i en liten lista om hur mitt år hittills varit (det hittar ni här). Jag tänkte att det kanske skulle vara kul att utvärdera 2013 lite också. Och det är ju så att jag fullkomligt älskar att få fylla i listor, så det är ju två flugor i en smäll. 

 

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?
Ja! Jag åkte på ett lastbilsflak och skreksjöng till Icona Pop, jag gick med i Unga Feminister, jag tog kökort, jag flyttade utomlands och hemifrån i samma veva och jag såg Frightened Rabbit live, äntligen.

 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Toras mamma Tone och hennes Fredrik fick världens sötaste Julian i oktober, kan inte ens titta på bebisen utan att brista ut i ett gapskratt, då han är så himla söt. Och min värdfamilj i London fick en pytteliten dotter vid namn Cleo som jag fick gosa med i några veckor innan jag åkte hem.

 

Vilka länder besökte du?

Ungern och Storbrittanien

 

Båttur i Budapest

 

Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?
Med risk för att låta extremt cheezy så hade det väl varit kul med lite mer kärlek, bortom den jag känner för/får från vänner och familj, det vill säga.

 

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?

Den 11:e juli, då jag och några till tjejer plus Kim planerat in världens bästa möhippa för världens bästa människa, nämligen min storasyster Isabelle. Det kändes lite som att vi tog över hela Växjö för en dag. Vi drack mousserande till frukost, hjulade i parken vid kyrkan, spelade gratis lasergame och gick ut iförda svarta masker. En sån himla rolig dag från morgon till kväll.

 

Vad var din största karriärsmässiga framgång?

Alltså, karriärsmässigt så har väl inte 2013 varit det största året. Jag fortsatte att extrajobba på Din Sko, och fick dessutom i och med min nya, myndiga ålder både öppna och stänga butiken själv. I september hoppade jag på att jobba som au pair i London, men det gick ju inte så väldans bra. Eller, det passade inte mig, helt enkelt. Så då åkte jag hem igen i slutet av november, och var i stort sett ledig under resten av året.

 

Och din största framgång privat?

Jag skulle nog vilja säga att det finns flera. Att jag vågade lämna Östersund och flytta till London. Att jag vågade prata med människor jag kanske inte skulle vågat prata med ett år tidigare. Mina slutbetyg från gymnasiet. Att jag lyckades ta mitt körkort!

 

Vad spenderade du mest pengar på?

Fest. Det låter ju hur sorgligt som helst, men i och med studenten så blev det lite så. I övrigt så lade jag väl en del pengar på biljetter också - flygbiljetter, tågbiljetter, festivalbiljetter och konsertbiljetter. 

 

Gjorde någonting dig riktigt glad?

När någon tittar en rakt in i ögonen, som att en verkligen är vacker, så blir en ju alltid riktigt glad - och det fick jag uppleva några gånger under 2013. 

 

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2013?

1. Heavy feet av Local Natives, vilken kan vara min favoritlåt från hela året. I Budapest, en kväll i mars, så satt vi vänner ute på balkonglängan och rökte billiga cigaretter, medan Heavy Feet strömmade ut från högtalarna i allrummet på högsta volym. Så lycklig stund. 

2. The funeral av Band of Horses. Ända sen dess jag upptäckte låten för första gången för några år sedan och sa att "det här är ju det sorgligaste och pampigaste jag hört" så har jag älskat den. Men, i juni 2013 så fick den en liten uppsving igen. Jag vågade kyssa den finaste killen jag sett i ett folkhav på Hultsfred när låten spelades live.

3. Hur dom än av Oskar Linnros. För att jag älskade den dyrt och heligt hela våren.

 

Övriga låtar: Bodies av Pale Seas, Get lucky av Daft Punk och Shout it out av Jet Horns. 

 

Var du gladare eller ledsnare år 2013 jämfört med tidigare år?

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det. Första halvåret av 2013 var ett slags student-virrvarr av Zumbali och slutuppsatser och då hann jag nog inte riktigt känna efter. Sommaren som följde tog slut rätt snabbt, och plötsligt var det dags att packa väskorna och flytta iväg. Det känns som att 2013 varit som en projektil framåt, där känslor kastats lite åt sidan. Jag tror att jag varit både ledsnare och gladare än förut. Distanserad från min vanliga, trygga vardag i två månader gav mig ett perspektiv på vad jag gjort och inte gjort under de senaste åren. Och det gjorde mig rätt ledsen. Men även glad, då jag fått lite insikt. 

 

Vad önskar du att du gjort mer?

Lagt mer tid på att skriva. 

 

Blev du kär i år?

Lite

 

Favorit-tvserie?

Wilfred, Masterchef Australia och Modern Family

 

Bästa boken du läste i år?

Välkommen till den här världen av Amanda Svensson, Alltings början av Karolina Ramqvist och Vänta, blinka av Gunnhild Øye­haug. Så himla fina, starka och bra böcker. 

 

BRA bok

 

Bästa filmen du såg i år?

Moonrise Kingdom, tror jag. 2013 har inte varit så mycket av ett filmår för mig. Men Moonrise Kingdom såg jag nyligen och för första gången och jag älskade den. 

 

Den maträtt du åt oftast 2013?

Under första halvan av 2013: stekt chorizo, hamburgare och berg av vit pasta
Under andra halvan av 2013: havregrynsgröt, bönsallad och kokta ägg (<3)

 

Något du önskade dig och fick?

Om en tänker rent materiellt så fick jag boken Hey Dolly av Amanda Svensson i julklapp av farmor, och tågbiljetter för att besöka Isabelle och Joel i Lund

 

Vad gjorde du på din födelsedag 2013?

Jag var bakis! Kvällen innan firade jag nämligen min artonårsdag med ett gäng goda vänner och hemlagad pizza. 
Kajsa, Matilda, Clara, Mirella, Tora, Elin, Maja, Hanna och jag drack vin i pappas lägenhet, och vid tolvslaget (sekunden jag fyllde arton, hehe) så gick vi ut. Det var en rolig första kväll på krogen med bjud-öl och många grattiskramar, om jag inte missminner mig.

 

Högsta önskan just nu?

Att alla var feminister. Att ingen var rasist. Att jag hädanefter ska få slippa förklara varför det inte alls borde heta "jämställdism". Att jag hade pengar att åka till London genast och hälsa på mina bästisar där.

 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Jag vet inte riktigt vad det skulle vara. Samtidigt som jag tänker att 2013 hade kunnat vara bättre så har jag inga direkta klagomål. Lite mindre självkritik tror jag hade gjort susen, så att jag inte hela tiden gått runt och tänkt att jag var så himla lite värd. 

 

Vad fick dig att må bra?

Budapestresan! Sällan har jag mått så bra i en hel vecka. En massa dans, billig öl, vackra byggnader och tokiga upptåg. Kände mig som världens gladaste människa i dagarna sju. Sen fick mina bästisar mig att må bra. Jag behövde nog att några berättade för mig då och då att jag inte alls är så dålig som jag själv tror.

 

De bästa nya människorna du träffade?

Max, Martina och Karin. Max har varit min käre distansvän sedan sista kvällen på Hultsfred och Martina och Karin är de två helt underbara människorna jag har äran att kalla mina Londonbästisar. Så himla fina människor alla tre.

 

Mest stolt över?

Mig själv, klyschigt nog! Jag har vågat så himla mycket mer det här året. Jag har åstadkommit riktigt bra saker med hjälp av nyfunnet mod. Jag vågade lyssna på mig själv, och inte tänka så himla mycket på vad andra skulle tänka när jag ville flytta hem från London efter enbart två månader. Och jag flyttade ju hem, och det tycker jag ändå är rätt modigt - trots att jag först tänkte att det var det ungefär fegaste jag kunnat göra.


Mina Londonbästisar och jag

Heja, heja 2014! I år ska jag söka universitet och våga ännu mer!

 

the rainy days without you; i've done everything i planned to. now i hope for days below zero

 

Hej kompisar!

Snart är det julafton, och här ovan (om ni klickar på bilden) är årets spotifylista för min del. Den tänker jag lyssna på idag, i min arbetslösa tillvaro här hemma. Förra året vill jag minnas att nästan hela december var ett stort hemlighetsmakeri kring julklappar, julkort och diverse julrim. I år blir det inte så - jag är nämligen så pank som en människa kan vara. Jag stal fyrtio kronor ur min tioåriga lillasysters plånbok nyss för att kunna gå på affären. 

Det är inte speciellt julesnällt av mig, kan tänkas. Å andra sidan har jag inte önskat mig några julklappar i år. 

Det är väl klart att jag vill ha julklappar, men om en får en massa bidrag till flygbiljetter hem från London/tågbiljetter till och från Lund över nyår så känns det som att det är ju mina julklappar för året.

Mycket bra julklappar, faktiskt. Tänk att jag fick komma hem till bästa familjen och bästa kompisarna, liksom.

 

you told me that you would be there, then again when is life ever fair? was it something or nothing at all?

 

Fortfarande så är ni några som kikar in här dagligen, trots att jag faktiskt flyttat lite till en annan blogg.

Numera hittar ni mig här:
http://annaslondon.devote.se

 

Jag har skaffat den nya bloggen av en rad, olika anledningar. Först och främst för att kunna ge mina föräldrar/släktingar lite inblick i min vardag utan att ge dem tillgång till denna blogg och de ibland lite väl icke-föräldravänliga orden jag skrivit här genom åren. Sen ville jag ha något nytt. Jag har börjat en ny liten gren av mitt liv, och jag vill inte beblanda den med det gamla. Åtminstone inte det negativa av min dåtid. 

Inte för att jag tror att jag pånyttfötts i London, och att mitt dåtida jag inte längre är en del av mitt nutida. Jag menar bara, kort och gott, att det är jobbigt att tänka på det som smärtade mig hemma nu när jag är här. Det finns ju inte ens något jag kan göra åt sådana saker. Jag har skrivit ihop ett förlåt-mail, men jag skickar det inte. 

 

Hit återvänder jag när jag är klar med London. Kanske. Eller så avslutas min lilla blogg här och nu.

Trots att jag inte skrivit regelbundet på flera år så har denna blogg hängt med mig sedan högstadiet. Fatta det, liksom. Den har varit med genom hjärtekross, osäkerhet, resor, lycka, olycka och olyckor. 

Nåväl. Nu hittar ni mig HÄR

 

 

Senaste uppdaterade på Devote.se

http://jennye.devote.se
jennye
http://elinoyan.devote.se
elinoyan
http://saaaaras.devote.se
saaaaras
http://moap.devote.se
moap
http://kajsasven.devote.se
kajsasven
http://cassandrasundblad.devote.se
cassandrasundbl
http://saaanndra.devote.se
saaanndra
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://annatherese.devote.se