some part of me was lost in your sleeve where you hid your cigarettes

I förrgår (onsdag) så var jag och resten av Halvklass A på studiebesök på Söder. När besöket var över så gick jag loss totalt vad gäller jeansprovning. Emmaus hade (har?) 50% rabatt på en massa kläder, och jag är just nu i jakt på de perfekta bootcutjeansen, och jag tänkte att denna rea var som gjord för mig. Det var den inte. De jeans jag provade var alla för tighta, för lågmidjade, för fula, för stora och alldeles för pimpade med häftiga, glittriga stenar på bakfickorna. Jag lämnade Emmaus med ett par högmidjade, vida mjukisshorts istället. Och snart kan jag använda dem utomhus.



Igår kväll (torsdag) så mötte jag upp min gamla seminariegrupp för öl på min favoritbar i Hornstull. Det var Sara som tog initiativet i ett peppigt sms under påskledigheten, och en dryg vecka senare samlades vi, alla fem, ungefär vid tunnelbanespärrarna. Pressbyrån hade varit ett mer passande mötesplatsnamn, för det var där vi stod. Vi satt där i timmar och pratade om praktikplatser, roliga universitetsiakttagelser, kondomer, akuta armfrakturer, Gustave Courbet och framtidspanik. Det var så oerhört jävla underbart att få sitta och snacka, bara vi fem, precis som i höstas.
Jag är absolut yngst av oss. Mellan mig och Lotten, som är näst yngst, skiljer det sju år. Mellan henne och Johanna skiljer det ytterligare sju. Men, förutom faktum att min framtidspanik kanske inte tas på allra största allvar i jämförelse med deras, så märker jag aldrig av att min ringa ålder skulle spela någon som helst roll. Kanske allra främst för att vi är så bra vänner, men även för att de är så fantastiska, härliga människor. Och är man en fantastisk, härlig människa så lägger en inte vikt vid att den långa, lockiga ölälskaren på stolen bredvid endast vandrat på jorden i tjugo år.



Idag (fredag) så ska jag möta upp Linnea på tågstationen, för att sedan möta upp Isabelle och Joel. Jag kan knappt fatta det. Jag kommer att få umgås med två av mina absoluta favoritmänniskor under en hel helg. Men, det är ju faktiskt inte nog med det. Jag kommer att få umgås med nästan alla mina favoritmänniskor under en hel helg. Som konstaterat i ett tidigare blogginlägg så ska vi, allesamman, bo ute i Haninge hos Linnea och Martin. Jag är så taggad att jag knappt orkar vänta. Och nervös, förstås, som alltid vid stundande sammanförande av människor personer man gillar otroligt mycket, men som aldrig träffat varandra innan.

 

om jag kunde få skriva ett brev till mig själv som tioåring:

Jag drömmer rätt så ofta om att jag inte vore tjugo. Att jag skulle få vakna en morgon och vara trettio år, och se vad som blev av mig. Precis som i den ganska larviga romantiska komedin med Jennifer Garner som jag älskade så mycket när jag var yngre. Fast utan en önskan om att vara thirty, flirty and driving. Jag vill bara veta vad som ska hända. Om något ska hända. Var jag ska vara, vem jag ska vara eller ens om jag kommer att vara. Fast, jag önskar mig egentligen inte någonting specifikt, förutom att få ha livet i behåll, och att jag kommer att få dela det med någon jag verkligen gillar. Visste vore det fint med ett spännande jobb och en mysig bostad, men jag önskar mig ingenting. Förutom tio livfulla år dessförinnan. Förutom ett intakt hjärta.

 

Jag drömmer rätt så ofta om att jag inte vore tjugo. Att jag skulle få vakna en morgon och vara tio år igen, och ha en chans att förändra. Precis som i den ganska larviga filmen med Ashton Kutcher som jag älskade så mycket när jag var yngre. Fast utan att råka fucka upp framtiden totalt. Jag vill bara att ett antal saker mellan 2005 och 2015 ska tas bort, ändras lite, eller åtminstone att jag skulle ha varit lite mer förberedd på dem. Om jag hade kunnat skriva ett brev till mitt tioåriga jag så skulle jag ha skrivit detta:

 

En trött tioåring i en tunnelbanevagn i Paris år 2005.
 

Käraste, tioåriga Anna. Jag vet att det suger just nu. Jag vet att du känner dig så väldigt ensam. Jag vet att du stundtals skäms över ditt lilla intellekt. Jag vet att du nyligen lärt dig om växthuseffekten och att det får dig att bryta ihop och gå in i något som enbart kan beskrivas som existentiell ångest mer ofta än sällan. Och jag vet att ingen förstår dig i det, förutom din mamma. Din mamma som lovar att engagera sig ännu mer miljöpolitiskt. Hon visar klistermärken från Naturskyddsföreningen och räknar upp alla små saker och ting som ni i familjen gör för att bidra till minskat svinn och minskad förstörelse. Jag vet att du tycker att det är så fruktansvärt jobbigt att vara du just nu. Men, Anna, snart kommer du att få byta klass, och det kommer att vara så himla underbart. Åtminstone till en början.

 

När du är elva år så kommer det gå åt helvete igen. Vårterminen i femman kommer att vara helt överjävlig, och du kommer att gråta dig till sömns fler nätter än vad du inte gör det. Din storasyster kommer att bo i Paris och du kommer att sakna henne så förfärligt mycket. Hon kommer att besöka franska internetcaféer och författa fina mail till dig, och du kommer att skriva till henne att en kille i klassen kallar dig fetto hela tiden. Hon kommer att bli arg och skriva att du är hennes lilla ängel, sa petite ange, och att den där killen minsann inte skulle vara så kaxig högst upp i Eiffeltornet. Han kommer att fortsätta kalla dig tjock, och du kommer att börja tänka allt mer på din kropp och hur du ser ut. Du kommer att älska Darin så outgrundligt mycket att det nästan tar över helt ibland, och efter x antal matematiska uträkningar så kommer du inse att ni absolut inte kan bli ihop än på några år. Du kommer att tycka att det är supertrist.

 

En lite solskadad elvaåring på en bulgarisk sandstrand år 2006.
 

När du är tolv så kommer du att medverka i Sveriges Smartaste Barn, och du kommer att vara superstolt över det just då. Det kommer inte att gå lika bra som du hoppats, men det gör ingenting. När det väl sänds på teve några månader senare så kommer du redan att tycka att det är pinsamt. Du kommer att sitta i tevesoffan med din familj och skicka nervösa sms till coola kompisar och önska att de ska fråga om du vill vara med dem. Det kommer de inte att göra. Du kommer att bjuda in dig själv, och ni kommer att vanka av och an i Brunflo och du kommer inte alls att förstå charmen i det. Killen i din klass som du gillar kommer att vilja vara ihop med dig i ungefär tre veckor. Ni kommer att gå på bio, och du kommer att skratta högt åt filmen och han kommer att tycka att du är pinsam.

 

När du nästan är tretton år gammal så kommer din morfar att bli jättesjuk och ligga och tyna bort i en sjukhussäng. Och ganska strax efter att du fyllt tretton år så kommer han att dö, och det kommer att vara superjobbigt för dig. Du kommer inte att veta hur du ska uttrycka dig, och du kommer att försöka pressa fram tårar där du sitter på bänkraden längst fram i Brunflo Kyrka, och det kommer inte att gå. Du kommer att vilja sätta dig längst bak i Brunflo Kyrka, men det kommer du inte att få. Du kommer att gråta ensam i ditt rum istället. Och det är helt okej. Det kommer till och med din mamma att säga till dig. 

 

En supernöjd trettonåring i New York år 2008.
 

När du är fjorton år så kommer du att börja i nian, och du kommer redan nu att vara orolig över att börja gymnasiet även fast du inte vill erkänna det. Men det behöver du inte vara. Du kommer att ha en extrem prestationsångest och du kommer att få panik så fort du får något sämre betyg än ett MVG, Du kommer att bli hemskt arg på alla som menar att ett VG inte är så farligt. Du kommer att börja planera och designa en förskräckligt ful klänning som slutarbete i syslöjden, och du kommer att hata den innerligt när den väl är färdigsydd. Du kommer att drömma om Den Stora Kärleken, och detta allra mest genom att läsa Twilight-böckerna och fantisera ihop egna kärlekshistorier med dig själv i huvudrollen. Det kommer inte att hända. Än. 

 

När du är femton så kommer du att börja i en helt och hållet underbar gymnasieklass, men det kommer inte någon utav er riktigt att förstå till en början. Din mamma kommer att fråga dig om du är okej med att det kommer att bli en massa fester, alkohol och pojkar, och du kommer att hånskratta bakom hennes rygg. Som om det skulle vara ett problem!? kommer du att tänka, men Anna, grejen är att det kommer att medföra ofantliga mängder problem. Och ofantliga mängder lycka. Du kommer att börja dricka vin nästan varje helg, och du kommer att tycka att ditt nya liv är otroligt spännande. Och detta med all rätt, för med Det Nya Livet följer också Den Första Stora Kärleken. Och det kommer att vara det absolut sugigaste du varit med om hittills. Han kommer att krossa ditt hjärta helt och hållet. Men det kommer du inte att inse då. Du kommer inte att inse det förrän det gått alldeles för långt. Först så kommer ni bara att kyssas i hemlighet på fester och smsa länge om kvällarna och du kommer att le nervöst mot Honom i skolan medan Han ger dig coola nickar. 

 

Ett litet vykort designat av en förälskad, förvirrad och förfärligt larvig femtonåring år 2010.
 

När du är sexton år så kommer du att sitta på en nattbuss hem och gråta tills du nästan spyr av hjärtekross och ledsamhet. Ett par månader senare kommer du att sitta utanför ICA Kvantum i Odensala och innerligt önska att Han ska höra av sig. Det kommer Han inte att göra. Det kommer att vara den första riktiga vårdagen, och varenda gång du känner doften av torr, solvarm asfalt och grusdamm så kommer du att tänka på Honom. Japp, i flera år framöver kommer det att vara så. Du kommer att sitta på ett grusberg i Brunflo med tre av dina bästa vänner och de kommer att be dig att försöka glömma bort honom. Du kommer att försöka. Men sen kommer det att komma en julikväll där Han kommer att be dig om ursäkt för att Han varit så frånvarande, och senare samma kväll så kommer Han att berätta för dig att Han har en flickvän (hon kommer att vara äldre och coolare än dig). Du kommer att dra dina armar tätare omkring dig och Han kommer att försöka kyssa dig trots att han inte borde. Nåväl, du kommer att hångla med en asjobbig tysk kille i en hostelsäng i Köpenhamn och det kommer du ångra brutalt i ungefär ett halvår, men sen kommer det att gå över. Du kommer att börja spela gitarr och sjunga inför folk i skolan, och det kommer att vara så jävla läskigt. Det kommer att sitta söta killar i cafeterian och le mot dig när din ensemble uppträder, men det kommer du inte att märka. 

 

När du är sjutton så kommer du att åka på din första riktiga tältfestival. En otroligt fin kille kommer att falla väldigt hårt för dig, och det kommer du inte att vilja inse förrän det gått alldeles för långt. Du kommer att bete dig så fruktansvärt jävla illa. Du kommer att krossa ditt första hjärta, och det kommer du att må väldigt dåligt över. Fast inte så väldigt mycket just då, för du kommer att lägga din mesta tankeverksamhet på en åtta år äldre man från Australien istället. Ni kommer att träffas på ett hostel i Berlin, och du kommer att bli hopplöst förälskad i honom. Tror du iallafall. Du kommer att spendera timmar på att skriva långa facebookmeddelanden till honom, och han kommer att göra detsamma, faktiskt. Han kommer att skriva lite semiporriga meddelanden till dig från hostelsängar i Grekland, Indien och Thailand och du kommer att tycka att det är så otroligt spännande. Samtidigt så kommer du att vara fortsatt olyckligt kär, tyvärr. Väldigt, väldigt innerligt. Men Han kommer att ta studenten, och det kommer att göra det hela lite lättare att hantera. Att inte behöva se Honom varje dag. Men varje gång du rör dig utanför din port så kommer du längtande och ängsligt att blicka bort mot huset där Han bor. 

 

När du är arton år så kommer livet att te sig lite lättare igen, och du kommer att ha en helt underbar vår med en massa fester, hångel och dans. Du kommer att umgås väldigt mycket med ett gäng tjejer, och efter en fyllekväll så kommer ni plötsligt att kalla er för KSF. Kvinnliga Sällskapets Förening. Detta väldigt ironiskt, förstås. Du kommer att ta studenten med fina betyg och du kommer att vara otroligt stolt. Du kommer att märka att något inte riktigt är som det ska med din farfar, men ingen kommer att berätta för dig vad det egentligen är som händer med honom. Du kommer själv att behöva luska ut att han har cancer. En kväll så kommer du att få det bekräftat, och då kommer du att bli så otroligt arg, ledsen och uppriven att du häller i dig en liter rödvin som du sedan spyr upp i handfatet på din toalett. Du kommer att tro att du förälskat dig, ännu en gång, och denna gång i en blivande journaliststudent från Linköping. Du kommer att lägga otroliga mängder tid på att författa långa, djupa sms till honom. Du kommer att flytta till London, helt själv, men du kommer bara att stanna i tio veckor. Men det kommer inte att påverka vad människor tycker om dig, även fast du kommer att oroa dig över det. Alla kommer att tycka att du gjorde helt rätt i att flytta hem igen.

 

En nybliven Londonbo på favoritbaren i Hammersmith år 2013.
 

När du är nitton år så kommer den första lilla delen av året att kännas ganska så tråkig. En av dina bästa vänner kommer att flytta till USA, och du kommer att skämta om hur hon aldrig kommer att komma tillbaka till Sverige på heltid igen. Du kommer att sitta på hallgolvet på din kompis födelsedagsförfest och prata med Honom, för första gången på ett halvår. Han kommer att riva upp en massa gamla sår i ditt hjärta, men du kommer inte att falla tillbaka i den olyckliga kärleken som präglat dina senaste dryga tre år, jag lovar. Du kommer att bete dig som en idiot en kväll, efter allt för många öl, och du kommer med det att krossa ännu ett hjärta. Du kommer att vara så fruktansvärt arg och ledsen på dig själv efter det. Du kommer att ha din roligaste sommar hittills och du kommer att åka till IKEA med din pappa en augustidag. Du kommer att flytta till Stockholm och börja läsa vid Stockholms Universitet, och det kommer att bli ett av de bästa besluten du tagit i ditt liv hittills. Du kommer att träffa en lång, snygg, rolig och trevlig kille på en färja till Tallinn. Du kommer att träffa honom vid ett par till tillfällen under ditt år som nittonåring, och du kommer inte alls att veta vad eller ens om det kommer att bli något av det.

 

Malin, jag, Sara och Rebecka (tre av mina närmsta Stockholmsvänner) på en cool fest år 2015.
 

När du är tjugo år så kommer du att bo i en egen liten vitmålad studentlägenhet i Solna, och du kommer att ha två (!) stora, fina krukväxter som lever och frodas, trots att du aldrig trott dig ha gröna fingrar, inte ens lite. Du kommer att vara omgiven av fantastiska vänner som bryr sig om dig mer än du någonsin kunnat tro eller hoppas på. Du kommer att ha en pojkvän som spelar gitarr för dig, svarar på dina larviga frågor om hur du ska skära grönsakerna och som vill sitta bredvid dig i sängen en helg helg och titta på teveserier. Du kommer att fundera på hur allt kommer att bli framöver, eller på hur allt blivit om du kunnat undvika allt hemskt som hittills hänt dig. Men, du kommer att komma fram till att det är helt fantastiskt att det faktiskt är som det är. 

 

Så, när du väl blir tjugo, Anna, då kommer du att inse att det är tur att allt det här har hänt dig. För om du aldrig legat raklång på hallgolvet och gråtit över växthuseffekten så hade du aldrig varit en så hängiven sopsorterare. Om du aldrig sett hur dålig vänskap kan te sig så skulle du aldrig varit så mån om att vårda de vackra vänskapsrelationer du har idag. Om du aldrig fått ditt hjärta krossat så skulle du aldrig vågat ge dig in i det igen. 

Så, när du väl blir tjugo, Anna: sluta oroa dig över det förflutna och över det som komma skall. För just nu är exakt allt faktiskt i det närmaste perfekt. 

 

15.04.2015

Det är så himla svårt för mig att försöka skriva här regelbundet, tydligen. Sist jag skrev så hade jag precis haft en introföreläsning till min nuvarande delkurs och idag så är jag mer än halvvägs igenom den. Om ungefär en vecka så får vi en hemtenta, och den fjärde maj så ska vi lämna in den. Min plan är att skriva klart den innan det är valborgsdags, så jag hoppas att det är något som faktiskt kommer att hända. I år finns det nämligen ett slags plan för valborg, till skillnad från tidigare år, där de mest utstuderade planerna till största del bestått av: Försöka köpa vin. Hitta någonstans att vara. Gå till halvdan brasa och titta på den en stund. Frysa ohyggligt mycket.
Och på senare år: Köpa vin. Hitta någonstans att vara. Stå i kö till krogen svinlänge. Frysa ohyggligt mycket.
Analys på det: Jag antar att de är essentiella komponenter av en valborgsmässoafton.



Nåväl! "Vad har hänt på senaste?", kanske ni undrar? Jag har åkt tåg i nio timmar via Mora och hela Mellansverige för att fira påsk hemma i Östersund. Jag har introducerat gamla bästisar för nya bekantskaper och handlat på systembolaget i Östersund för första gången. Jag har skrattat hysteriskt mycket i ett bås på Bishops och jag har hållit hand i en ylleficka på grund av att det är väldigt mysigt och på grund av att jag glömt mina värdelösa, avklippa fingervantar i min resväska. Jag har skjutsat mormor till hennes favoritgarnbutik och jag har kollat på film med Amelia och min familj. Jag har alltså, med andra ord, haft en helt fantastisk påskvistelse hemma.



"Och mer då?", kanske ni tänker? Jag har umgåtts med mina kusiner Sara och Petter och jag har fått reda på betyget jag fick i min förra delkurs. Jag har kockat ihop mediokra kycklingköttbullar och jag har skrivit en till vers till min nästa låt. Jag har skaffat mig ett sommarjobb och jag har frågat Sebastian om han vill vara ihop med mig. Det ville han.

I helgen kommer två av mina absoluta favoritpersoner, Isabelle och Joel, till Stockholm. Iförrgår fyllde Joel 25 och på fredag fyller Linnea 21. Detta betyder alltså att tårta, öl och kramkalas är obligatoriskt. Och det sätter jag mig inte emot. Vi ska bo allesamman hos Linnea och Martin i ett par dagar och jag ser fram emot det så otroligt mycket.

Det var allt för nu! Klart slut från buss 807 mot Gullmarsplan!

 

and now the day is slowly setting, and the lights on where you're sleeping, so i hope somewhere that troubles will be gone

Idag (måndag) har jag:

1. Haft en nästan äckligt bra introföreläsning till "stat, politik och organisation". Är numera så otroligt förväntansfull och taggad på denna delkurs.
2. Äntligen (!) köpt duschdraperiringar, en silvrig pedalhink och nya tandborstshuvuden.
3. Umgåtts med människor som får mig att må så otroligt, fantastiskt bra och skrattgråtit bort all min mascara.
Johan väntade på mig utanför universitetet och följde sedan med mig på duschdraperiringsjakt. Jag älskar faktumet att han förstår min frustration över dåligt draperiringsutbud och min vägran att köpa fula ringar. Istället för att himla med ögonen och be mig att skärpa mig följer han med mig till Clas Ohlson och packar mina saker i en blå plastpåse medan jag, som vanligt, beter mig som en tönt i kassan.
Efter vår lilla shoppingtur bjöd Sara och Lauri på middag i deras mysiga lilla etta, och sen bestod återstoden av kvällen av yatzy, vin, godis, kortspel och hysteriska skrattanfall. För så är det alltid när jag är med dom. Hysteriskt jävla asroligt.



Imorgon (tisdag) ska jag:

1. Yoga lite.
2. Läsa kurslitteratur mycket.
3. Koka linssoppa! Är så taggad! Har världens bästa (i min mening, då) linssopperecept, och dessutom ett konstant sug efter denna eminenta maträtt. Fast sjätte dagen i rad brukar det vara rätt tröttsamt, men vad gör väl det, va?



Nu (strax innan 02.00 en sen måndagskväll/superdupertidig tisdagsmorgon) ska jag:

1. Rensa i gamla mobilanteckningar.
2. Kolla upp morgondagens yogamöjligheter på gymmet mitt.
3. Försöka bli trött så att jag kan somna någon himla gång.

Klart slut från Armégatan 32A.

 

15.03.2015

Hej igen. Ännu en söndag i livet har passerat. Halva mars har gått och det känns som att det alldeles nyss blev 2015, men det är ju uppenbarligen inte riktigt sant. Å andra sidan så har det hunnit hända otroligt mycket sen årsskiftet, så det är väl inte så märkligt ändå. Att det är vår alltså. Mycket av det som har hänt är däremot märkligt.
Nåväl. En kort, motsägelsefull reflektion från Västra skogen.



Min helg har gått i vännernas och ölens tecken, och det har varit helt fantastiskt kul och mysigt. Och välsmakande! I fredags bjöds jag på *afrikansk* gryta, bubbel och chokladkaka hos en numera 22 år gammal Hedvig. Efter det åkte jag vidare in mot stan och min älskade kamrat Johan. Efter en öl så åkte jag till Sankt Eriksplan för att möta upp lite Östersundsbekanta. Vi drack öl och snackade strunt (verkligen definitionen) till klockan sex på morgonen. Lördagen tillbringade jag med Maja, och det var verkligen en fantastisk dag. Mycket sol, promenad, fina diskussioner och högljutt skrattande. Det var fint att få hänga på tu man hand. Hon är en sån otroligt fin vän, så det är allt bra tur att hon också
pluggar här nere i storstan. På kvällen åkte vi tillsammans till Rasmus storebrors lägenhet för att: snacka strunt! Snusa! Skratta! Sjunga med i mellolåtar! Skoja!
Ja, ni hör ju. Fantastiska dagar.



Men. Det kommer alltid en söndag. Idag har jag varit bakfull, ensam och grunnande grubblande ledsen. Men det är okej att vara det ibland. Det är okej att köpa naturgodis för 54 kronor och det är okej att kolla på "Married at first sight" en hel dag. Det är okej att vara rädd och det är okej att tveka och det är okej att tvivla. Det är okej så länge det motbevisas. Och det gör det jämt. Jag vet nämligen att dagens grubblingsämne inte är något jag behöver vara osäker över egentligen. Så, då är det okej med en sån här överjävlig söndag. Imorgon börjar en ny kurs, och jag ska få träffa Sara för första gången på en vecka och därmed äntligen få höra en massa tokiga anekdoter från hennes New York-resa. Längtar.

 

en liten (stor) tisdagslista:

10 saker jag tycker om.
- Nya låtsläpp av favoritartister. 
- När en lyckas öppna en proseccoflaska så snyggt som det bara går. 
- Hångel! Såklart!
- Att prata länge i telefon med Amelia och fnissa åt roliga helghistorier.
- När en vaknar på morgonen och ser att solen febrilt försöker ta sig igenom gardinerna. 
Att sitta på en buss/ett tåg och vara alldeles förfärligt pirrig och förväntansfull inför att anlända till slutdestinationen. 
- Den första, kalla klunken öl en fredag. 
- Att prova ett fint klädesplagg och känna att det passar perfekt. 
- Lukten av asfalt och grus = den ultimata vårlukten.
- Nybryggt kaffe på morgonen. 
En breathtakingly beautiful Amelia på annandagen förra året. 
 
9 saker jag inte tycker om.
- Att friidrotta. Jag är så otroligt ospänstig så att det knappt är sant.
- När en råkar förstöra nagellacket nästan direkt efter själva lackandet. 
- Människor som tar upp mer plats än de egentligen behöver på tunnelbanan trots att det är fullsmockat.
- De där dagarna när en slår upp ögonen och känner Nej. Inte idag.
- Att bli förminskad och således känna sig otroligt underlägsen och liten.
- När mobilen laddar ur och en inte har någon laddare i närheten. 
- Små planer och drömmar som krossas och faller isär. 
- Att vara den som får veta en nyhet, god som dålig, i sista hand.
- Bakisångest.
Marshimmel och bilutsikt.
 
8 bloggar jag läser.
- Polichinelle. (Det var hos henne jag hittade denna fantastiska räkna ned-lista, förresten.)
Mitt nya hem i svartvitt.
 
7 saker jag vill göra i framtiden.
- Tågluffa i Europa! Vill se så himla mycket mer av kontinenten vår.
- Bli en mästare på att freestyla ihop riktigt välsmakande mat.
- Köpa ett hus i Östersundstrakten och bo där.
- Lära mig uppskatta whisky.
- Jobba med något som känns stimulerande och givande.
- Lära mig ett nytt, helt främmande språk. Typ grekiska.
- Skaffa ett litet barn med en person som jag älskar outgrundligt mycket.
Jag och tre fantastiska kompisar.
 
6 saker jag är rädd för.
- Att bli lämnad. 
- Sagotåg. Min största fobi.
- Bröliga, stökiga killgäng i tunnelbanan på natten. 
- Att tappa minnet. 
- Kärlek. 
- Att plötsligt hamna öga mot öga med ett farligt djur ute i naturen. 
Väggen ovanför min säng i mitt gamla hem.
 
5 platser jag tycker om att vara på.
- Café Tingshuset i Östersund. 
I sängen hos han jag gillar med huvudet på hans bröst. 
På min plats (hörnet med tillhörande schäslong) i Linnea och Martins soffa.
Flygplatser! Kanske världens bästa grej att sitta på en flygplats och invänta ett flyg bort från vardagstristess och stress.
Stockholms universitetsbibliotek. Med en termos kaffe, en dosa snus och en spännande skrivuppgift.

En vårmysig bild som Ellen tog på mig och Tora (eminent Tings-sällskap) förra året.
 
4 ord som beskriver mig. 
- Lång.
- Mysig. 
- Lättimponerad.
- Musikalisk.
En poserande, lång, (förhoppningsvis) mysig, lättimponerad och musikalisk person i solljus. 
 
3 saker jag ser fram emot.
- Födseln av mitt syskonbarn. Jag tror aldrig att jag varit så taggad på något i hela mitt liv hittills.
- Min bästis bröllop nästa sommar. Det kommer att vara så himla sjukt. Och vackert.
- Sommaren 2015! Ska se en massa bra band live, vara ute i solen, förhoppningsvis extrajobba med något kul och bada massor i min nya, coola bikini.
Ny cool bikini i spegeln i Malins badrum.
 
2 bra filmer.
- Whiplash. Såg den för en månad sen ungefär och älskade den innerligt. Har fortfarande ett starkt sug efter att lära mig spela jazztrummor.
- What if. Den tror jag att jag nämnt här i lillbloggen en gång förut, men den är värd att nämnas igen. Det är sällan romantiska komedier faller mig i smaken så väldigt mycket som den gjorde. Adam Driver + Daniel Radcliffe = sant. 
En snart två år gammal bild på tidigare nämnda bröllopsbästis och jag. Bilden tog Kajsa.
 
1 bra låt.
- Sagres av The Tallest Man on Earth! Det var otroligt länge sedan jag blev så glad över ett nysläpp. Åh, vad jag älskar den låten och åh vad jag älskar The Tallest Man on Earth och åh vad jag längtar efter albumet han släpper i maj och ÅH vad jag längtar efter att se honom live i slutet av juni.
 

om vad som händer i livet just nu:

Hej igen! Jag är vid liv, och detta i allra högsta grad. Sen sist jag skrev så har det hänt lite grejer, så jag tänker mig att vi betar av vissa av dem nu:

1. Jag har flyttat! Jag huserar numera i Solna i en liten studentlägenhet. I tisdags så hjälpte världens bästa Sara och världens bästa Bex mig att packa lådor/köra skåpbil/bära säng/packa upp alla mina kjolar och jag är så otroligt tacksam över det. Och över dem. Världens bästa kompisar.



2. Jag har varit på livets konsert! Den tjugonde februari vankades det alt-J, detta efter att ha haft biljetten sen den nionde september. Jag hade turen att gå med ett litet gäng fina Östersundskompisar, där killen jag gillar allra mest och blir alldeles yrslig i hela kroppen av är inräknad. Jag fick således hångla till finaste musiken och trycka hans hand hårt när musiken var så vacker att jag trodde att jag skulle smälla av.



3. Min mormors bror har gått bort. Jöns hette han, och han fungerade som ett slags extramorfar för mig och Isabelle när vi var små och hälsade på honom och hans fru Märta i Klövsjö. Jag har inte möjlighet att åka upp till hans begravning, och det har inte Isabelle heller, så vi bestämde oss för att gemensamt välja ut en text som mamma får läsa upp från oss. Till Jöns. Vi valde denna (men kommer att ändra "Sabbatsberg" till "blånande berg"):

"Jag hoppas att du skådat stora vatten
och att inte livets minnen mist sin färg.
Jag ser din ande flyga ut i natten
ut från ett enskilt rum på Sabbatsberg.

Jag sitter hopplöst hjälplös vid din sida
men känner tjusningen som döden har.
Ett paradis där ingen människa lider
jag är ej rädd att följa, men min ungdom - får mig att bli kvar."



"Och nu då?" kanske ni undrar. Jo, mina vänner, det ska ni få höra. Imorgon åker jag till Uppsala för att få hångla med och pussa på ovan nämnda toppenmänniska i några dagar, vilket ska bli helt fantastiskt och supermysigt. På måndag kickar sista veckan på "introduktion till genusvetenskapen" igång, och från och med torsdag läser jag således en ny kurs. Den kommer att handla om genus också, förstås, men med emfas på stat och politik. Jag tror att det kommer att bli superintressant.
Klart slut!

 

om du är ensam är du inte ensam, kom ta min hand, jag känner likadant

Jag tänker ganska så ofta på hur privilegierad jag är. Jag får och får låna pengar varje månad för att läsa mitt favvoämne på högskolenivå. Jag har en normerad kropp som inte ständigt ifrågasätts utefter dess utseende. Mitt CV är helt okej långt med tanke på att jag enbart är nyss fyllda 20. Jag har ett tak över huvudet och en kyl, en frys och en skafferilåda fylld med mat som skulle kunna mätta mig i veckor. Att flytta till London i tio veckor, bara sådär, var inga som helst problem för mig, varken ekonomiskt, psykologiskt eller rent praktiskt. Det finns inga människor som dagligen, aktivt försöker kväva min sexualitet. Jag har en stöttande, älskande och älskad familj som aldrig är längre än ett telefonsamtal bort, och skulle jag få grav hemlängtan skulle jag kunna ta nästa tåg till Östersund, bara sådär, hur enkelt som helst. Jag har två bästa vänner i olika tidszoner för tillfället, och tack vare dyra telefoner och abonnemang så kan vi prata när vi vill. Och sen har jag även de människor jag vill tacka i detta inlägg - nya kulturvetarkompisarna mina.



På bilden till vänster har vi Bex och Sara i lördags i en liten soffa, och på den till höger poserar jag, Sara och kalasvärden Frej. Som konstaterat ungefär fyrtio tusen miljarder gånger i den här bloggen sen i höstas så har jag skaffat mig så otroligt fina vänner. Efter sommaren 2014 med så otroligt mycket kompiskärlek på hemmaplan så trodde jag aldrig att jag skulle lyckats träffa så rätt på vänskapsfronten här nere - men Gud, så fel jag hade. Vad gäller just dessa två bruders på bilden så är de två av de tre personer jag umgås allra mest med. Malin kunde inte vara med i lördags på inflyttningskalaset, så därav ingen Malin i bild. Nåväl.
Dessa tre personer. Jag är så fruktansvärt tacksam att jag får vara deras vän. Kloka, snabbtänkta, vitsiga, hysteriskt roliga och fantastiskt mysiga människor som jag har turen att kalla mina kompisar. Det är till dem jag skriver när jag har panik över något. Det är till dem jag ringer när jag är jätteglad över något. Det är hos dem jag sover när det är alldeles för långt hem till Trollbäcken om kvällarna. Det är med dem jag skrattar tills jag kiknar en hel taxiresa och förmodligen skrämmer slag på taxichauffören.
De är människorna jag tänker på när jag hör Markus Krunegårds nya låt "Om du är ensam är du inte ensam".
Det är Sara, Rebecka, Malin och jag.

 

Veckans mest lästa artiklar

Fredagsprofilen: Daniel RedgertTonårstvodden #4Måndagskollen
En gratis blogg fr�n Devote.se. Starta en blogg du ocks�.  http://annatherese.devote.se